Aftonbladet – 31 december 1868, sida 3

ens vid initialerna, utan namnet mademoiselle de Brövillan utsattes fullständigt. Bläcket hade sitt gift, och droppar deraf nådde ända fram till Rivoligatan, Tre gånger hade Iscarboucle skickat för at efterhöra Alices tillstånd. Sista gången infann hon sig sjelf hos öfversten och fick tala med portvakten, åt hvilken hon lemnade ett viket kort. Tjugufyra timmar derefter erhöll herr de Brevillan er morgon besök af general de Lillers. Han kände en iskyla genomila sig vid dennes åsyn. Låt oss gå in i mitt kabinett, sade han; jag vill inte att Alice skall höra 0ss. Då de voro ensamma, återtog han: Tala nu Min gamle kamrat, genmälte herr de i ni förlåter mig ju derföre att mitt är kissadt, liksom ert. Min son har döden i hjatat. Det är till en man af ära jag vänder mig. Om Albert hade en bror på galererna, hvad säger jag? utkommen derifrån och släpande sin skam med sig öfverallit, skull ni då ge honom er dotter ? Nej, svarade öfyersten med fast stämma. Herr de Lillers steg upp, ett rof för den häftigaste rörelse. Hon skall då aldrig dö, denna skändliga varelse! utbrast han. De båda männens blickar möttes; deras händer omfattade hvarandra genom en gemensam oci oemetständlig rörelse. Hvad skola vi göra med barnen? åter:og generalen. Albert är liksom galen. Om ag inte vill stt han skall döda någon, måste jag skicka honom djupt in i Afrika, och om han reser, så skall han inte komma tillbaka .. Detta min lott; är er bättre? Alice dör längsamt. Om Albert reser blir let nådestöten.