Aftonbladet – 31 december 1868, sida 3

betsmyndighet vara vigde eller kontrollc rade, eller konkubinat mellan gift man oc ogift qvinna, hvilket allt enligt forntidens be grepp var äktenskap, stadgas enligt d kristna lagarne som ett brott, ehuru de kristn sedebegreppen härutinnan helt och hållet mis. taga sig (2: 122). Likaledes förkastar fö attaren alla så kallade förbjudna lede hvilka äktenskap ej med hvarandra bygg må, bestämmelser dem förf. menar skull lifvit helt annorlunda, om man rådfråga förnuftet (måhända förf:s; men mennisko med endast en smula känsla för det passan de önska dem säkert icke upphäfda). — So vi således se, förkastas äktenskapet helt oc hållet i den form, hvari det nu förekomme Ja, förf. finner till och med för godt att, motsats mot den allmänt gängse åsigten, at qvinnan först i och genom kristendomen vun nit erkännande såsom menniska och mak: ramkasta det påståendet, att äktenskaps förakt och qvinnans: förnedring varit kristen domens trognaste följeslagare,, samt att kri stendomen redan från sin första början upp trädde fiendtligt emot äktenskapet (2: 50) I fall man i likhet med förf. anser qvinnal hedras derigenom att mannen erhåller mak att bortkasta sin hustru som en urkrama citron dagen efter bröllopet, ifall honom så lyster; och om man likaledes anser de fri: könsförbindelserna, de och inga andra, fö äktenskap, då har förf. rätt, att kristendo men deremot uppträdt fiendtligt. Sedan vi nu sett, hurusom förf. utdöme; äktenskapet i dess nuvarande form, så låton oss höra, huru han vill ordna det. Det heter (2: 49): Alla könsföreningar och al könskärlek menniskorna emellan äro äktenskap i naturlig och fysisk bemärkelse; och tillkommer blott kärleken, så uppstår ett enligt förf:s åsigt, tullgiltigt äktenskap. De flesta menniskor gifta sig, somliga för kort tid, för minuter i sänder, andra för längre tic och andra för lifstiden. Vidare förklaras bestämdt, att brottslig kärlek icke finnes. Man talar äfven om en brottslig kärlek — — men detta är en fullkomlig osanning uppfunnen af presterna och antagen af deras ännu dummare efterapare, lagstiftarne. Deremot är detfalltid en våldkräktning på naturen och således äfven brottsligt att låta sina passioner taga öfverhand och blifva till omåttlighet, så att kroppen derigenom försvagas. Man ser således här en slående bekräftelse på den förut anförda satsen, att kroppen i förf:s föreställning är den vigtigaste delen af menniskan och att sedlighetsbrott begås endast i det fall att kroppen förderfvas. — Det är i högsta grad vämjeligt att läsa och ännu mer att nedskrifva dylika af den råaste sinnlighet förestafvade läror, men vi anse såsom vår pligt att visa, hvars andas barn förf. är och få då icke låta afskräcka oss från att blotta ruttenheten. Härmed är dock icke måttet rågadt af det ansvar förf. samlat öfver sig. et heter nemligen vidare (2: 63). Kristendomens iendtlighet emot äktenskapet har gjort, att man bland de kristna folken ej får hafva flera (hustrur eller män) på en gång Vi finna således att förf. förordar månggiftet. Likväl ugnas vi, då det några rader längre ned förslaras principielt oriktigt. Detta lugn räcser dock icke längre än till dess vi hinna till ästa sida. Vid betraktande af det stora untal qvinnar, som under nuvarande förhålanden icke kunna bli gifta, emedan de äro ill antalet öfverlägsna, har förf. hittat på en itväg, den ingen hittills bland oss haft mod utt uttala: han förordar nemligen månggiftet. Tan tillägger dock: Men flergifte behöfver lock ej göras till regel, utan måste helt och vållet upphöra, när samhället så uppfyller in förbindelse mot en och hvar, att äktenkapet kan blifva allas lott., — — Det är erkligen skada, att mormonstaten är så långt flägsen, eljest äro vi förvissade att förf.rean för längesedan blifvit kallad till doktor teologien vid mormonernas universitet och tkorad till en af deras helige. Principielt nser förf. flergiftet orätt, och likväl förordar an dess införande för att vinna ett visst ppgifvet ändamål. Om förf. icke vet det örut, kunna vi underrätta honom, att denna rundsats är på håret den förhatliga jesuitika: Ändamålet helgar medlen. Vackra jälsfränder! Förf. önskar flergiftet infördt land oss, till dess — skall man tro sina ron? — till dess samhället så uppfyller na förbindelser mot en och hvar, att äksnskapet kan blifva allas lott. Rår nu samället också för, att flere qvinnor än män omma till verlden, och att således äktensapet icke kan blifva allas lott?! Hvad skola vi vidare tillägga? Om något rbete talar för sig sjelft, så gör väl detta, jen på ett sådant sätt, att det bör mana var och en, hvars röst kan höras af folet, att på det allvarligaste varna detsama för insupande af det gift detta arbete mnehåller, och hvilket, om det finge sprida g, skulle undergräfva samhällets bestånd. isserligen är den enfaldiga hopen alltid rdig att löpa efter den nyaste galenskapen h att lyssna till den mest öfverspände och anvettige frasmakaren,, för att begagna ett författarens kraftuttryck, men vi önska ;ck och hoppas att denna regel nu måtte ett undantag, och att förf. måtte sakna la anledningar att glädjas åt en talrik åhörekrets, örenta Staternas af Amerika publika länderier: 1867. Rapport af chefen för landkonto-: ret i Förenta Staterna; öfversättning. (Washington, Administrationstryckeriets i officin 1867.) Ofvanstående är titeln på ett litet arbete I 38 sidor, utgörande den förklärande tex2 till en oss af Förenta Staternas konsul Perkins i dagarne förärad karta öfver den ra unionen. Såväl karta som text äro till RR mh n