Aftonbladet – 31 december 1868, sida 2

väl nå yttras några ord; ord af tacksamhet för dim, som arbeta för det sköna målet — höjdt öfver menniskopris — och af gladt deltagare för dem, som äro nog lyckliga, att kostjadsfritt och med ett kärlekSfullt: välkome! kallas till kunskap och ljus. D af bildningen eller rikedomens förmåner Zynnade qvinnor, de, som skulle kunna frailefva sin dag i beqvämlighet och skimrane prakt, hafva insett, att mellan dem ochderas rar, fostrade i armod, okunnighetoch mörker, finnes ett svalg, det de sena aldrig mäkta fylla och öfverstiga och deide förra hittills försummat att jemna. vad hafva då de förra gjort? :e hafva, i stället att med förnäm likgiltiget äskåda de dunkla figurerna på andra n tomrummet, skyndat att med ädel ifver ditasta sina smycken, sina kunskaper, sina vior, sina bästa krafter, sin tid och sin nda, och se! — svalget har minskats mer ov mer; ur det tomma djupet stiga grönsinde höjder, der kunskapens träd bjuder dlänge tillbakaträngda sina bästa frukter, IA armodets och glömskans arfvingar nu Jynda att tillegna sig, för att ur denna ada föda hemta krafter till fullgörande af c kall, som blir deras, och som ej må vårdslas derföre, att verlden kallar det ringa. högre mening: hvad är stort — hvad ringa? ort blir — till sina verkningar — det kall, är väl fyldt; ringa det, som är försumadt. I Inom de flesta af hufvudstadens församlinir hafva nu bildat sig frivilliga aftonskolor, er det från kl. 5 till 8 undervisas i histoorafi, rättskrifning, räkning, naturlära isning, och der lärjungarna — till öfver 800 — v i ålder mellan 9 ch 45 är. Meningen är ej att af dessa arpetsklassens döttrar göra något lärdt eller inspråksfullt, utan att genom inplantande hos lem af religion, rättskänsla och för det prakiska lifvet nyttiga kunskaper bilda dem till samvetsgranna och dugliga tjenarinnor, visrligen medvetna af sitt menniskovärde, men le ingalunda hemfallna åt öfvermod, hvilet tvärtom just tyckes vara okunnighetens skylt. För fabriksflickor, tjenstflickor och andra räget sysselsatta arbeterskor, hvilka ega enast de sista timmarna af dagen lediga, hafva blifvit inrättade s. k. senskolor, i hvilka unlervisas från kl. 11, 8 till 10 10. Särskildta läppskolor finnas äfven, der lärungarna, under det att lärarinnan läser högt ttar nagot ur historien, få lära sig derliga, hittills inom denna klass ska försummade, konsten att lappa gamla äder och stoppa strumpor, hvilken konst, m den också icke, strängt taget, kan räkas till de sköna, dock, genom den nytta ch trefnad hon sprider i hemmet, intäger stt ganska aktningsvärdt rum. Man har gjort den glädjande erfarenheten, utt lärjungarne, hvilkas antal blir allt större, ned kärlek och tacksamhet närma sig sina ärarinnor, dessa må nu vara döttrar till nåron af rikets herrar eller härstamma direkte rån smedjan — båda dessa ytterligheter samverka nemligen i lärarinnekallet. Och illa vore väl äfven, om våra mödrar och husmöIrar skulle förhålla sina barn och tjenarinwr att begagna sig af ett sådant tillfälle, om detta, att bilda sig till någonting verkigt godt och nyttigt. Må de derföre, i sin nån, genom ett tacksamt mottagande af det rbjudna goda, visa, att de förstå att uppkatta det, ett förhållande, som, på samma ång det vittnar godt om dem sjelfva, ailtid blir för de oegennyttiga lärarinnorna en glädje ;ch uppmuntran — den enda utmärkelse de ftersträfva. i j ; ,