Aftonbladet – 31 december 1868, sida 2

topasfärgade ögon sänkte sig denna rena och klara blick. Han är,, återtog hon st:ande, han är en af mina vänne deyrbaraste, tillade hon nästan genast met återstod af djerfhet. Alice fann icke ett ord tillr; hänförelsen, glöden, ömheten, allt vata; det kändes liksom is kring hennes hj. Hon kände dess kyla ända in i märg ben. Man anmälde efter hvartannat tver tre personer, idel herrar. Alices tad förvandade sig hos Escarboucle tilim. Spisar ni middag med min söta? frågade hon tvärt; jag vill vad att ni här skall träffa bekanta. Nej, visst inte! svaradece, i det hon närmade sig till dörren, N Alices ton och åtbörd vee på kEscarboucle som ett bett. Ettln drog öfver hennes panna. Furstens vadsfulla hållning sårade henne också. Jasål återtog hon; on ingenting säger och inte vill äta midd0s mig, hvad kom ni då hit för? För ingenting; jag tror jag misstagit mig, svarade Alice, Hon gick till dörren. Huru, furste, ni följer ned mademoiselle de Brevillan! utbragcarboucle med hänfull röst. . Om mademoiselle de illan vill göra mig äran taga min arm, kall jag känna mig alltför lycklig att få da edra befallningar, sade furst Yoro och närmade sig med en aktningsfull n Jag mottager ert tillbmin herre; svarade Alice, . Då hon såg Alice stöda furstens arm, blef, Escarboucle blåblek 1ärm. År det verkligen ert x? utbrast hon.