Aftonbladet – 31 december 1868, sida 2

peng uppenbara sig i magiska palatser. Jnga Hickor göra sig ej en fullt klar föreställning om sambhällslifvet och om de lagar, som styra detsamma; mänga saker och ofta nog de väsentligaste, undfalla dem. Reflexionen räcker icke till att låta dem genomtränga dess förhållanden. Deraf uppkomma illusioner, mellan hvilka deras själar flaxa med vingarne, som en fågel i en blomsterbuske. Alice kom snart till den förmodan, att denna syster, som man dolde för henne, var offer för någon mörk intrig, som höll henne aflägsnad från fädernehemmet. Ett förtal, en fiende kanhända, skilde henne ifrån den, som borde beskydda henne. Hade hon icke skickat henne den der hvita buketten för att säga; Kom till mig, beskydda mig, älska mig!, Pet var Tiksom ett heligt kall att uppfylla, ett räddningskall mahända.. Alices inbillning, redan öfverspänd af febern, glödde vid denna tanke. Hvarför skulle hon rygga tillbaka för sin pligt? Kunde man väl veta, om icke uppfyllandet af denna pligt skulle återgifva hennes far hans lugn och hennes syster ett hem? Drifven af sin starka öfyerretning, reste hon sig ur fåtöljen, i hyilken hon halft vanmäktig hade nedsjunkit, tog i hast den första hatt hon träffade på, insvepte sig i en kappa och skyndade ut, liksom fordom Cendrillon ur det hus, der hennes! far lemnade henne framför eldbrasan. Hon kom ännu ihåg namnet på det blomstermagasin, hvarifrån den bukett hade kommit som hennes syster skickat henne. En hyrvagn, i hvilken Alice kastade sig, förde hemne dit. Der fick hon mademoiselle de Brevillans adress och befallde kusken att köra till Colisbe-gatan. Klockan var 5 då vagnen stannade utanför Escarboucles hotell,