Aftonbladet – 30 december 1868, sida 4

Det tror jag inte. Då ser det illa ut, Om fadren ryggar tillbaka för en process, hvad kan väl jag då göra .dervid? Åter kastade han bort sin cigarr med ett utrop af harm, höjde lätt på axlarne och tillade: Jag beklagar mig inte, jag, och likvällöper jag fara att bli gift! Albert hörde icke mera -på. Fursten såg på honom och återtog: Jag förmodar att samtalet är slut; ni vet i alla fall: hvar jag bor; i värsta fall träffa ni mig alltid hos Pacarboucle framemot kl. 5 hvarje eftermiddag. Hon återkommer då från sina utflykter, och vi prata för att fördrifva aftonei.n Dermed gaf han, herr de Lillers ett kraftigt handslag och aflägsnade sig pirouetterande, med en fjerde cigarr i munnen. Albert var förkrossad. Sanningen skymtade fram för honom; den föreföll. honom förfärlig, Väl tio gånger hade han känt sig våldsamt frestad att byta sagtalet med ett af dessa ord, som föra de samtalande till att möte i en vrå uti skogen. Men sedan? Hyarutinnan vore väl situationen dermed förändrad? Ett värjstygn, gifvet eller mottaget, skulle icke undanrödja kscarboncle. Han återvände till herr de Brövillan, kanske icke så mycket för att förjaga den olycksaliga öfvertygelse som började få makt med honom, som icke mer för att få full visshet. Han ville stiga ända ned i det mörka djupet af denna bedröfliga situation;sänka sig i hjer tat af afgrunden, Fan måste, med ett ord, skingra det töcken hvari man lefde, I få ord omtalade han för herr de Brevillan livad som hade förefallit mellan furst Yoronzoff och honom. Det är, i andra ordalag, ungefär detsamma som den der olyckliga varelsen sade till migp, svarade öfversten. : Den der Escarboucle, furstens älskarinna, är då verkligen mademoiselle de Brövillan? Tyvärr, jals Ack, arma Alicely