Aftonbladet – 30 december 1868, sida 4

FE SUSUTESS ETSTOR SES RE AT SFESSNERSEEEERRAE RSS af hennes anspråk; inte så alldeles, om ni yrkar straff för förseelser dem lagen känner och dömer. Ett palliatif, med ett ord! Ingenting rav dikalt! Det erkänner jag. Ett åtal inför kejserliga prokuratorn skall gifva er mot er minderåriga dotter rättighet att låta instänga henne i ett korrektionshus. För alltid ? -Nej. Er makt upphör vid hennes mynz dighetsålder, och fängelsets portar öppnas lagligen för henne, så framt hon inte kan qvarhållas för andra förbrytelser. Mademoisella Escearboycle var således noga underrättad! Hon har sjelf underrättat mig om utsträckningen och gränserna för min myndighet. Ännu en gång, är detta allt ? Allt. Herr de Bråvillan strök med handen öfyer sin af kallsyett våta panna. Jag hör er, och jag har svårt att förstå er, återtog han med ansträngning; jag skall emellertid tala om dessa ämnen, som om de inte rörde mig, som om det inte gällde mitt eget hjerteblod, köttet af mitt kött. Alltså är lagen så skapad, att han sätter vapen i händerna emot mig på den som vill förderfva och vanhedra mig, på den som angriper och plundrar mig. En fattig stackare, som hungern gnager, stjäl ett bröd i en bagarbod, och man straffar honom. In fallen flicka stjäl ett namn, och lagen förmår ingenting. Hon går strafflös. Och låt sedan denna frukt af ett offentligt äktenskapsbrott, under sin vandring genom lastens och utsväfningens dy, bli brännmärkt och dömd till något vanärande straff, mitt namn, Ances namn skall bli det jemte henne. En blytung solidaritet hoplänkar öss; ingenting kän bryta kedjan; en timme har smidt den, och ingen tid förmår krossa dess länkar! Ingenting förmår skilja från stammen denna osunda gren, upprycka ur jorden detta förskämda skott, utplåna ur fa miljekretsen denna örena lem! Jag är i det ondas våld. Säga hvad ni vill, så ropar mitt