Aftonbladet – 28 december 1867, sida 4

porten till hennes hotell; men i god tid morgonen derpå infann han sig hos herr de Brevillan, hvilken han träffade redan uppstigen. Ofversten hade icke sofvit på natten, hans hjerta bäfvade af oro. Han kände att någonting förfärligt närmade sig och redan mullrade på afständ; han sielf, det betydde ingenting; men hans dotter! Han räckte handen åt herr de Lillers. : Jag visste att ni skule komma, sade han. Ni har visat mig alltför stor tillgifvenhet, svarade Albert, och jag hyser alltför mycken tacksamhet emot er för att göra något utan ert samtycke. Men tror ni att vi kunna förbli likgiltiga, ni och jag, efter hvad som tilldrog sig i gär afton? Nej Förolämpningen har skett offentligt, upprättelsen måste äfven vara offentlig. Hvad ämnar ni göra? Den der qvinnan, som vi träffade i operatrappan, stödde sig på en mans arm, hvilken har en titel och ett namn. Mademoiselle de Brövillans namn, hon som snart skall vara min hustru, har blifvit usurperadt af henne. Jag ämnar derföre vända mig till furst Yoronzoff; det är min pligt, nästan min rättighet. Det skulle verkligen vara er pligt, om den der qvinnan, hvarom ni talar, hade ljugit; men om hon talat sanning? Escarboucle!... Mademoiselle de Bråvillan! utbrast Albert. Hon, er dotter!v Min dotter, nej! men mademoiselle de Brevillan? ja, kanhända. Albert betraktade öfversten. Jag förstår er inte, sade han. Min pligt är att förklara mig, geomälte herr de Bråövillan; jag skall uppfylla den, så hårdt det ock må kännas att återvända till detta framfarna, som jag alltför mycket bade glömt. Han lade handen på pannan, och hans bröst flämtade. i Nej, säg ingenting! låtertog Albert; jag högaktar er, och jag vördar er som min far;