Aftonbladet – 28 december 1867, sida 3

Hon bade två spann fuchsröda hästar, så vackra att man ingenstädes såg deras likar En engelsk pär hade sålt dem åt henne Hennes kusk kom från preussiska kungen: stall. Bland mänren ansågs det för att icke tillhöra. den bästa societeten; om man ej kände henne. Dylika fattigheter äro helt och hållet i Paris vanor. Den stad, som gjort de flesta revolutioner, störtat de flesta dynastier, upphäft det största antal lagar, är slaf af hugskott, som påminna om den bekanta legenden om; Alceibiades hund; hvilken skall lefva lika länge som Athens historia. Alcibiades träffas måhända icke i Paris, men hans hund och dennes svans träffas der hvarje morgon. Hunden är nästan alltid en qvinna, ochpästan. aldrig en. parisiska... Hon är den stora stadens afgud, åtminstone dess uteslutande tanke för några ögonblick, och det finnes en massa folk som utbreda hennes rykte till alla vrår genom det larm som de göra omkring henne. : Från första dagen af sin ankomst hade Escarboucle betett sig lik en person som aldrig upphört att lefva i den förtroligaste beröring med den parisiska 2 AR hon kände dess seder, smak, språk, nycker; hon talade franska som en ryss; hon lät sina fingrar ila öfver pianot med nog ledighet för att ingifva förmodan att hon var en talang; inlade udd i sina biljetter och klädde sig, utom vid tillfällen då hon ville briljera, med en enkelhet som icke var så alldeles fri från beräkning. Hennes hvardagslif var ett mönster af den fullkomligaste regelbundenhet. Escarboucle steg upp kl. elfva. Närmare tolf intog hon en fin! frukost. Toilettbestyr, brefskrifning, besök åf några vänner upptögo henne till kl. tu ellen trö. Då för hon till Champs-Elysees och Böulognerskogen, der