Aftonbladet – 28 december 1867, sida 3

vintern och julen. Richard. Rättegångsoch Polissaker. E Bedrägeri. Såsom i ett föregående refera lifvit nämndt har en målare C. J. Dahlgren bli vit häktad för att han på ett bedrägligt sätt a musikhandlaren A. Hirsch, under upppift att hy ett piano, åtkommit ett dylikt, af hr Hirsch vi I deradt till 500 rdr, och derefter sålt detsamma en pantlånare K. G. Åström för 200 rdr, likyvä Imed rättighet för Dahlgren att få igenlösa de inom en månad med .235 rdr. Det har äfven blif vit nämndt att stadsfiskalen Silfversparre, i egen skap af allmän åklagare, med afseende på ett för RR som Åström i denna affär affordra Dahlgren, yrkat ansvår å den förre för upprättan de af falsk handling. Detta mål förevar ånyo å rådbusrätten: sjette afdelning sistlidne lördag, då f. konstför: vandten B. Bernström inställde sig såsom ombud för pantlånaren Åström samt stadsbudet J.A. Sjöholm, såsonraf Åström åberopadt vittne. Men då ombudet ej kunde. uppgifvå i hvad afseende det inkallade vittnet skulle höras, ansåg rätten ej något vittnesförhör kunna ega rum; utan uppsköts målet till i dag, hvartill det ålåg Åström att infinna sig, medförande all den bevisning, hvaraf han ville sig begagna, vid äfventyr att målet i allt fall komme att afgöras. Å K Då målet i dag påropades, sedan Dahlgren blifVit från häktet förehemtad, inställde sig Åström personligen och medhade det omnämnda försälj ningsbeviset, hvilket upplästes. Sedan vittnet Sjöholm berättat att han, som deltagit i pianots transport från den af ges förhyrda bostaden till Åströms kontor, af denne sednare blifvit tillfrågad hvarifrån pianot burits samt om det var ett snyggt rum som Dahlgren hade på Svaårtmangatan, hvilka frågor Åström hade gjort i afsigt att förvissa sig om att Dahlgren icke på bedrägligt sätt åtkommit pianot och sedan allmänna åklagaren förklarat sig. vidhålla sina förut gjorda ansvarspåståenden dels mot Dahlgren till högsta straff för bedrägligt förhållande, dels ock mot Åström för bedräglig handlings po rättande, i afseende på hvilket sisthämnda åklagaren yttrade att dylika bevis ofta företes inför domstolarne och rätteligen böra benämnas pantlånareknep, lvartill Åström inföll att intet svek är med ett. dylikt bevis förenadt, ty handlingen talar för sig sjelf,, — afkunnades utslag, hvarigenom Dahlgren, som bevisligen genom svikligt förfarande åtkommit ett musikhandlaren A: Hirseli tillhörigt piano, i förmågo af 22 kap: 1 8 strafflagen för bedrägeri dömdes till 3 månaders. fängelse, hvaremot rätten icke ansåg sig, oaktadt allmänna åklagarens yrkande, kunna fälla Åström till något ansvar i denna sak; dock skulle Åström vara skyldig till hr Hirsch återlemna pianot mot lösen af 200 rdr. — Andra gången dömd till lifstids straffarbete. Vid i går å härvarande länscellfängelse hållet tin; förevar ransakning med förre lifstidsfången And. P. Olsson, auklagad och häktad för att hafva begått flera kreatursstölder från betesmarker i grannskapet af hufvudstaden under förliden sommar och höst. Olsson, som är född 1828, har ifrån ynglingaåren, tillföljd af oupphörligt förnyade brott, tillbringat största delen af sin Iefnad i fängelser. 1856 dömdes han för fjerde resan stöld till lifstidsfängelse, men blef genom kunglig nåd, på anförda bevekande skäl, år 1866 från Malmö fästning, der han arbetat 10 år, frigifven: Sedandess har han irrat omkring i landet, tills han förliden sommar ankom till hufvadstaden och på hösten häktades för de senast begångna stölderna. Utslag afkunnades i går uti detta mål; och dömdes Olsson, på grund såväl af egen frivillig bekännelse, som vittnens utsago, till lifstids straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende för sin återstående lefnad. — En listig bedragare. Å detektiva polisafdelningens kontor ha under loppet af de genaste dagarne åtskilliga listigt uttänkta och skickligt genomförda bedrägerier blifvit anmälda, efter all anledning föröfvade af en och samma person. Såsom exempel på huru bedragaren gått tillväga må nämnas, att han en dag narrade en kringvandrande klädhandlare upp på ett hotell, hvarest skälmen för tillfället hyrt ett rum, samt lockade derstädes handlanden att i och för vexling lemna -en 50-riksdalerssedel, med hvilken skälmen, tagande med sig klädespersedlarne, begaf sig ut ur rummet, under föregifvande att uppsöka sin bror, som skulle bo i samma hotell; men, utkommen i korridoren, läste han igen dörren och stängde således in handlanden, hvarefter bedragaren tog till flykten. Senast i går afton infann sig skälmen hos en skräddare och, under helsning från en grefve Rosensköld; hyilken skulle bo i häset nr 10 vid Stadsgården och som önskade köpa sig kläder, fick skräddaren att skicka med till nämnda hus en gosse, medförande icke allenast klädesplagg till ett värde af 230 rdr, utan äfven 270 rdr kontant, för att gifva tillbaka på 500 rdr, emedan den uppdiktade grefven icke hade någon mindre sedel. Då skälmen och skräddarpojken anlände till uppgifna huset, tog den förre kläderna och penninvarne, för att gå upp till grefven, samt tillsade bojken att vänta nere i förstugan, men der denne också fick vänta förgäfves; ty bedragaren kom allrig tillbaka, utan hade aflägsnat sig genom huets utgång åt Stora Glasbruksgatan. — Falskt silfvermynt. Från Borås skrefs den 4: Förliden lördag, Thomasmessodagen, var stalen särdeles besökt; men handeln i andra bodar in krambodar lärer ej varit-så lifig som under öregående åren på denna dag varit vanligt. Dermot utmärktes denna dag för en egen märkvärlighet, den, att ej mindre än 5 särskilda personer vatva blifvit på olika ställen anträffade och i häkte nmanade för utprångling af falskt silfvermynt, Vi iafva haft tillfälle att se en del af detta falska ilfvermynt. Vid dagsljus och noga betraktadt, r det lätt att inse, att det är förfalskadt; men i kymningen eller vid: eldsken kan det lätt nog Nifva taget för äkta, synnerligast om man icke et att dylikt falskt mynt är i svang. Sjelfva tillerkaren af myntet, hvars namn är Anders Haåsansson i Hägnalund, Kinds härad, befinnes äfven häktet. De fyra andra personerna voro. inneafvare af de flesta mynten. De äro samtliga fulluxna personer från landsbygden ar De alskå myn stå af danska tvåri ålrar, Nr EE mn Re de emma, i en undangömd vrå, bakom en samnetsridå, osynlig för alla.