Aftonbladet – 28 december 1867, sida 2

mm JERNEEDJORNA. ROMAN AP Amedea Achard. Öfversättning från franskan af C. J. Backman. Vid lägrets yttersta gräns och vandrande i denna genomskinliga skugga, såg man en mans otydliga silhouette. Han tycktes hålla vakt, stannade alltemellanåt, lyssnande till ljuden och genomforskande mörkret, Alice kände igen Albert. Sålunda bevakad afhonom, kände hon sig mera trygg och säker än i ett palats, omgifvet af Jernstaket och soldater. Bland de män, som voro i generalens och hans sons tjenst, var en arab, tillhörande dessa stammar, som lefva på gränsen af den stora lybiska öknen. Han var högväxt, smärt, smidig och liknade en staty af lefvande brons. Solens strålar tycktes studsa 1 Ibaka, då de föllo på hans fasta och glänsande hull. Han slog aldrig ned sina ögon för någons blick. Afton och morgen sjöng han stundom en långsam och klagande hemlandssång. I Orienten, der icke ens slafveriet icke medför någon känsla af låghet, kunde stoltheten i hans hållning icke väcka någon öfverraskning; men denne tjenare hade i den fasta blicken i sina stora, svarta pupiller och uti uttrycket i sitt ansigte någonting så imponerande, att man ej såg någonting dylikt hos de andra. Alice frågade Al-. bert om namnet på denne man, 4) Be A. B. nr 209-—261, 263—267, 269, 271—273, 249. 281—283, 286, 287, 289, 290, 292,