Aftonbladet – 27 december 1867, sida 3

mantrada och vid tullfället ar slutdiskussionen öfver budgeten, af dem begära en indemnitetsbill för de sammor, som blifvit utgifna och ännu icke voterade. Preussiska landtdagen har ännu icke fattat något beslut rörande öfverenskommelsen med konung Georg och myntkabinettet. Silf-verkammaren och relikskatten föras redan från Hannover till Wien. Volks-Zeitung tröstar hannoveranarne dermed, att konung Georg tillsvidare får behålla taflegallerierna och museerna. SYDTYSKLAND. Deputeradekammaren i Mänchen har med mycket stor majoritet antagit militärorganiI sationslagen. Denna lag är, som bekant, afIfattad efter preussiskt mönster, dock med Iden skilnaden, att lega är tillåten i den baierÅska lagen, hvilket icke är händelsen i den I preussiska. Dessutom har kammaren up tagit ett förslag i lagen, enligt hvilket de, som befrias från militärtjenst, skola betala en ersättningssumma. Den nya baierska militärorganisationen träder i kraft den 15 Januari. uSTERRIKE. Säddeutscbe Presse meddelar ett telegram från Wien, enligt hvilket kabinettsbildningen definitivt lycl ats sälundå, att furst Auerj TE skulle bli president, dr Giskra inrikes, Herbert språkminister, Berger justitie-, Harner kultus-, Brestel finans-, Winterstein handels-. Bergier gör dock antagandet beroende af en medicinsk konsultation. Vid det af den nya författningen föranledda presidentvalet i österrikiska deputeradej ummaren blef Giskra nästan enhälligt återvald. Wiener-Zeitung för den 22 December offentliggjorde den sanktionerade författningslagen och de sanktionerade statsgrundlagarne, hvilka med samma dag trädde i verksamhet. I ungerska underhusets session den 20 d:s blefvo indemnitetslagen och lagen angående judarnes i Ungern medborgerliga likställighet oförändrade och utan diskussion antagna. De ungerska tidningarne meddela, att subskription på ett nytt ungerskt lån kommer att öppnas den 9 Januari; det tillägges att aristokratien och det högre presterskapet komma att för betydliga belopp deltaga i teckningen. De nya valen till kroatiska landtdagen ha utfallit gynnsamt för föreningen med Ungern. Ryska sändebudet i Wien grefve Stackelberg har afrest till Petersburg på en månads tjenstledighet. Det är den tredje ryska ministern, som lemnar sin post för att under julhelgen samspråka med furst Gortschakoff, hvilken emellertid uppgifves vara betänkligt sjuk. anledning af snöhinder voro den 22 d:s personoch godstågen på samtliga österrikiska nordbanlinier och på statsbanan Wien— Neu—Szöny—Marchegg—Pesth inställda, ITALIEN. Ratazzi afslöt den 19 dennes sitt tal irepresentantkammaren till försvar för sin regerings åtgärder. Ministeren hade af politiskt nödtvåpve låtit arrestera Garibaldi, ehuru lagen icke berättigade dertill, för att ådavalägga re eringens afsigt att förhindra expeditionen till Rom. Ratazzi förnekade allt hemligt förstånd med handlingspartiet och ansåg den garibaldiska rörelsens orsak ligga i nationalrörelsen. Arresteren så mycket I viljen Garibaldi, sade han, så kan hans ide ändock icke förqväfvas, utan skall återuppstå lifligare och större; befolkningarne skola hundrafaldiga utvägarne att förverkliga den. Talaren stod fast vid, att uppsättandet af Antibes-legionen var en kränkning af Septemberkonventionen och förklarade att han ogillat en blandad intervention, emedan en sadan skulle innebära ett samtycke till utländsk inblandning. Då han icke hade uppdragit åt Nigra att afgifva en sådan förklaring, uppmanade han ministeren att medgifva, att den franska ministern icke var fullt sannfärdig, då han upgaf att förslaget om en blandad intervention hade blifvit framstäldt af Nigra. Hans regerings afsigt hade varit att intervenera i Rom, icke för att med vapenmakt afgöra den romerska frågan, utan för att försvara romarnes rättigheter och sjelfständighet och gifva dem tillfälle att uttala hvad de önskade, samt att beskydda påfven och hans andliga oberoende. Tal. försvarade sig för beskyllningen att ha utsatt staten för en främmande intervention, emedan man kunnat förhindra den efter hans afgång ur ministeren. Om man hade verkställt det af en stor majoritet i ministerkonseljen fattade beslutet att gå till Rom, trodde han, att frågan skulle ha kommit ett steg framåt. Trupperna hade varit fullt tillräckliga härtill, ty man kunde icke förutse en fransk intervention. Om för öfrigt en konflikt skulle ha uppstått med Frankrike, skulle de vänskapliga makterna genast ha lagt sig emellan för att förhindra lodsutgjutelse, och Europa skulle ha öfvertygat sig om, att Italien -beslutsamt ville försvara sina rättigheter. Vi kunde icke förmå oss att trow, sade tal., catt franska regeringen trots alliansen kunde bekriga Italien, icke för att skydda sina rättigheter, sina intressen och sina natinonella grundsatser, utan för att hjelpa en mot civilisationen fiendtlig regering, som lemnar en fristad åt konspiratörer mot den kejserliga dynastien. Ratazzi rådde till att icke göra några ytterligare uppoffringar eller eftergifter för att utverka ett snart aftågande af fransmännen, ty de skola af den nationella påtryckningen och för sitt eget intresses skull nödgas lemna kyrkostaten. Konferens förkastade tal., emedan grundvalarne för densamma voro oantagliga. Shutligen ogillade han regeringens afsigt att förändra presslagen och lagen om associationer, men lofvade att gifva ministåren sitt understöd, om den följde hans råd. Menabrea genmälde Ratazzi. Han hade icke gifvit kammaren några detaljerade förklaringar rörande den franska ministerns svar, sade han, emedan han behandlat frågan diplomatiskt, såsom hans pligt var, i nationalvärdighetens intresse. Han hade antagit konferensen på nationalprogrammets grundvalar. Han stod fast vid, att man ej kunnat gå till Rom utan armå och penningar. Ratazzis tal skall ha gjort stort intryck i landet, Medlemmarne af oppositionen ämna föranstalta om detsammas utgifvande på tyska, franska, engelska och italienska språen. Påfven har nyligen i ett hemligt konsia OM a wc. Ota Aa PE AMP-r cr ww ot