Aftonbladet – 23 december 1867, sida 2

är billigt. Grefve de Camors. Roman af Octave Feuillet Öfversättning från franskan. Stockholm 1867. (Utgör sjunde bandet af utländska noveller och romaner i svensly öfversättning af C. J. Backman.) Om alla andra kännetecken felades, skulle ensamt den samtida vitterheten, framförallt romanen, kunna tiena som öfvertygande bevis derpå, att vi lefva i ett skede af häftigt och oroligt sökande, en tid, som står reflekterande gentemot det förflutna och sig sjelf, som, med ett ord, är i mer än en mening kritisk. Och denna företeelse af upprördhet, längtan efter ett okändt eller föga kändt nytt gör sig gällande inom alla land och icke minst inom dem, hvilka, i likhet med Frankrike, laborera med en mödosam och af mångfaldiga hinder förlamad utveckling. Trots dessa är emellertid Frankrike genom nationens egendomliga skaplynne egnadt att återspegla de stora hufvudfacerna af det europeiska kulturtillståndet; och dess litteratur, som utbildat sig alltmer mångsidigt under de senaste trettio aren, ger derföre den uppmärksamme betraktaren en utmärkt säker utgångspunkt vid bedömandet af framåtskridandets ställning och särskilda uppgifter inom nutiden. Ty den specifika förening af nationella och allmängiltiga element, som alltid varit kännetecknet på denna litteratur, hari vår tid ännu vidmakthållits, om än något förändrad. Det är detta som gör studiet af Frankrikes förnämligare romaner ej blott till en vitter njutning eller vitter leda, utan framförallt: och i begge fallen till en lärorik inblick i samtidens innersta lif. Vi föranledas till dessa anmärkningar af det arbete, som nu föreligger oss, den snillrike Octave Feuillets icke blott snillrikaste, utan mest ingripande och betydelsefulla roman, Grefve de Camors. Den är ett konstverk af hög rang, derom torde tankarne omöjligt kunna vara delade; anläggningen med sin enkelhet och naturlighet vittnar, lika mycket som de enskilda karaktersteckningarne och de mästerligt skildrade och förträffligt omvexlande scenerierna, om den fullmogne, klart medvetne och harmoniskt utvecklade konstnären. Men dessa tekniska företräden äro här endast medel för ett annat ändamål, som dock ej kan sägas ligga utanför konstens område; med andra ord: Feuillets roman har en afgjord, aldrig undangömd, liksom aldrig ohöljdt framträdande tendens, hvilken dock så sammansmält med och genomträngt hans verk, att de erhållit denna högre sedliga halt, förutan hvilken intet konstverk af betydenhet kan tänkas, utan att det derför sjunkit till ett blott tendensstycke, ett mot skönhetens och den sanna konstens lagar stridande bevis eller påstående. Hvad Feuillet åsyftat framgår klart af hans roman: han vill hålla konstens spegel framför samtidens djupa grund!yten, egoismen och njutningslystnaden, så att hon må känna igen sig,rysa — och kanske besinna sig. Med verklig divination har au ien bild ur det moderna franska lifvet uppvisat genom konstnärliga medel, huru tomma, haltösa, förderfliga för slägtet och individen dessa tidens skötebarn äro, huru straffet följer dem i spåren och hur endast den sannt religiösa verldsåskådningen skänker oss den kraft och den klarhet, som kunna säkert pdsaga : oss genom detta lifs mångfaldigt vexlande förhållanden. omliga upps taren Jjörts 2 är dem bo ROAD : kan i detta hänseende .sägas göra epok inom