Aftonbladet – 23 december 1867, sida 2

; j ; ; E ,Ilin eller Cronstrand skrifvit ett ord, och BrJom Lindhagens franska originalföraga: ej IHlorade der de kl verka genom p freta uppI men vi sjelfva ha blifvit för gla att stu:I dera naturen, emedån vi ej kär dess abe. i hetens verldar,! Det låter wt bättre än -It. ex. Teoretisk-praktisk afidling i den sferiska astronomien,. Nog Vi fantasi, ) månen af två slag (fullta I men då borde också her Flammarion sjelf mången lagt bort den blot till några blad fakta Flammarion framdrager. Han anser I kardinal Cusa såsom den första astronomiska I reformatorn, ett hundra år före Copernicus. I Vi kunna ej undgå att anmärka det han var T samtidig med Huss, ehuru han ej delade Hussiternas religionsåsigter. Sjelf anade väl ; Kå kardinalen, att hans egna astronomiska sk han bekämpade. Astronomiens andra och I tidig med Luther, ehuru hans arbete ej utIsta sig rörande påståendet om jordens rörelse. I fruktade de logiska följder, som framgingod Ihvilka hotade att omstörta de fastast gruna! I dade teologiska ideer, genom att rubba icke 8 Tallenast en dogm utan hela dogmsystemet.et PA dr rer ån äte Dn RT RR fjerde franska upplagan. (Stockblm L.-lsc Hjertas förlag 1867.) I Detta arbete är föranledt af författaresm förut bekanta Bebodda verldar, och bör Yl de en anmälan betraktas i sammanhang dermå, ta synmnerligast om man vill söka förklarin-gso grunden till den nästan fabelaktigd frå-ls ång, som följt det förra arbetet och hvikn pe anske också kommer det nu ifrågavarsde!fr till del. m Båda behandla nemligen en del af asonomien, hvarom hvarken salig Bredman, Ielvi ens drömt. Denna afdelning af are är dock den äldsta, äldre än astro.8 kan kallas. spekulativ eller filosofisk) tronomi. Utom Svedenborg har, såvidt. ha oss bekant, ingen svensk behandlat enna gren, hvilken, ehuru bearbetad af dana astronomiens konungar som Kepler, alilei af Huyghens, dock kan anses ha legat rssaktad och glömd nära två århundrade ör att nu återuppväckas från de döda af lämmaföl rion, Denna omständighet ensam förklar dock s ej arbetets framgång. Senare tids astronomer läto den spekulativa astromien falla b med astrologien, släppte det högstmed det . lägsta och öfverlemnade sig utestande ät!9 reålistiska forskningar. De vandelimänheEn ten att i den vetenskap, som fon gick hand i hand med filosofien och renen blott en realistisk sifferräkning, uppgörande af allmanachor, tabek för ing, kartors upprättande och dilt. Allmänheten fick blott den högsta läomens blå dunster och vågade ej öppna enitronomisk d bok för att ej bli bombarderad 2; kabba-e istiska tecken. Visserligen tvinis ast merna af tidsandan att fö mäntfattliga arbeten utan dylik s Lindhagens förutnämnda astron afseende ett mästerstyck a dock ett fel: de förutsä van att tänka i naturvetenskalis ämnen, i och kunna omöjligen skrifvas art än under ! dylik förutsättning. Dylik vani åste dock förvärfvas i barnaåren och finrityvärr ej hos nu verkande slägte, för hriet naturtill forskningens herrliga resultater aldeles förfinningar i det hvardagliga lifv Vår tids skolungdom står i detta afseen Bida högre, Tacka må man Fantasiensch Verklig-i. det ha i vår barndom Alexar Dumas och Eugene Sue sörjt för genom a spännande bil romaner, Vesterlandets opiw såsom Lajön martine kallar dem. En astomisk roman är ett retande ombyte, och :n köper alltså d boken, särdeles belåten meca intressantan et titelvignetten, på hvilken Ifer sjelf tyckes ha ritat planetoch solinyåre, som kunna taga lofven af Gustave Dos teckningar af Don Quixottes luftandar. sbigående företalet, hvilket man aldrig I tid att läsa, slår man sig genast ned öf en astrono-. misk fantasiresa genom vem — Tillrustningar,, — — HH oo — Man läser inte, man sup, Omjag får be-) gagna ett så lult uttryck ungron yck läserska. Mån förhopppia una sjunka mer, ju längre man kom; cam, och s lägger man bort bok att aldrig åt taga den till nåder. Wserligen far man veta Kepplers beskri på menniskor i var) och visserligen I får man höra den utmökte Littrow (den. äldre) beklaga gastronorerna på Jupiter, R hvilka ej hinna att äta a ordentlig middag, emedan hela deras dag i blott fem timmar, upplysa sina läsarinnor mm något, t. ex. om d sista modejournalen hos seleniterna. Men4 hvad gör då i stället her Flammarion? Jod han säger att han sjelf j tror att det finnes h menniskor i månen, att Littrow blott gycklar och att Keppler på grunt af astronomiens låga ståndpunkt under has tid misstog sig i dylika saker. Med svikna förhoppnhgar har troligen lästa Fantasiens oeh Veklighetens verldar, för att för alltid låta den ligga ouppskuren.6C Mången annan har derenot troligen ögnat på den, för att få med öferlägsen min kritisera en astronomisk romn, men derefter i stället genomläst den md största intresse såsom ett lättfattligt och fängslande filosofiskt arbete, ty ett sådant är ifrågavarande ?! bok, synnerligast dess serjre afdelning, somj tupptager nära tre fjerdedllar och är så att) säga en pragmatisk historh om astronomiens 0 förhållande till den mensHiga kulturens ut-t veckling. Allt ifrån de äldsta tigr var astronomien kK oupplösligt förenad med ibligionen, och revoli lutioner i den ena medförle motsvarande om-n hvälfningar i den andra. I Författaren visar, i huru forntidens alla filosofiska skolor på grund ) F af förnuftskäl antego att verldarnas antal lp var oändligt, ehuru de trodde, att stjernhimT meln var ett slutet hvalf öfver jorden ochi att bakom denna glaskupol de andra verl-2 I. darna lågo. Pp Kristendomen deremot förde astronomien s tillbaka, fastställande en dualism emellanS himmel och jord, grundad på bibelns utsago och hämmande all fri forskning, emedan. en u rubbning i astronomiens läror, i den officiella astronomien, måste rubba dogmati-n kens derpå grundade byggnad. Den i ti astronomiens martyrer brändes eller förfölj-)v: des samtidigt med kyrkans reformatorer. Detta senare förhållande har dock Flammarion ej anmärkt, ännu mindre utvecklat, ehuru den tänkande protestantiska läsaren ej kan undgå att se detta sammanhang genom de rifter skulle befrämja den kyrkreformation, största reformator, Copernicus, var född samafs förrän samma år han dog eller tre år öre Luthers död. Astronomen var försigtiare än religionsläraren, och undvek såväl det bål som omkring ett halft århundrade derefter eller 18 år före tretiåriga krigets utbrott träffade Jordans Bruno, förkunnaren af u! verldarnas oändlighet, som ock den afsvärjelse,)F som den sjuttioåriga Galilei måste underkaFå Detta skedde ett år efter Gustaf Adolfs död. ox Nu skulle man ha svårt att fatta huru astro-d nomiska upptäckter skulle kunna bli föremål te för inqvisitionstribunalets omdöme, men man ut ur denna ua uppfattning af förhållandet k semellan jofden oeh de andra verldarna; och te! Det var icke här längre fråga om en matematisk chimer, som uppstått i några dröm-5Sl mares hjernor, utan man befann sig i varo af fysiska verkligheter, hvilka Galilei lg med sitt beundransvärda teleskop gjorde synio och kännbara. Om jorden var en planet, de RE OA EI MENS GE HONEERSE TNE OA Br