Aftonbladet – 21 december 1867, sida 2

deklamation vill säga. Längst uppehöll sig tal. vid Fahlerantz skämtsamma dikter, hvilka innefattas i poemet Noachs Ark, hvilket var det mest betydande alstret af hans diktkonst och den svenska litteraturens förnämsta sati; dikt. Hr Wennerberg redogjorde säväl för hvad som, på grund al Fahlerantz egna yttranden och arbetets beskaffenhet, kan antagas hafva varit den ursprungliga planen för detta diktverk — i den mån en sådan hos skalden sjelf mognade — samt det sätt, på hvilket densamma blef genomförd och de omständigheter, som dervid utöfvade sitt inflytande. Om den första planen blifvit utförd. skulle Noachs Ark hafva blifvit ett humo. ristiskt verk, men det blef endast ett satiriskt För att motivera detta omdöme ingick talai en redogörelse för den äkta humorns ende samt för det åskådningssätt och der verldsuppfattning, som utgöra oeftergifliga vilkor för den humoristiska stämningen. den bild af den verklige humoristen, som talaren sålunda uppdrog, framträdde efter hanc drag för drag Bellmans bild, sådan den tel sig för den högre och ädlare uppfattninger hans diktkonst och älskligare måhänds a den någonsin blifvit tecknad. Fahlerantz som gjort till sin uppgift strid utan dagtingan med allt hvad han ans g ondt och yrangt knade förmågan att på samma gång grats öfver och le åt dårskaperna och han saknade äfven känslan af meddelaktighet i al g skröplighet. Han blef derföre satiriker, icke humorist. Slutligen kas alaren en blick på Fahlcrantz verksamhet såsom religionslärare och svenska kyrkans stridsman, den der mo denna kyrkas fiender, otron å ena sidan oci vantron å den andra, kämpade med et svärd i hvardera handen. Akademiens direktör besvarade hr Wennerbergs inträdestal och yttrade dervid bland annat, att hr Wennerberg vid teckningen af den sanna humorn latit, sig sjel ovetande, åhörarne kasta en blick i det inr af den verkstad, hvarifrån hans egna skapelser utgått — skapelser, som egde e ännelig frändskap med Bellmans, utar att dock på minsta vis vara efterhärmnin. gar af det oefterhärmliga. Svenska akademien hade alltid egnat Bellman sin varm: eundran och hyllning; hon hade äf velat visa sitt erkännande åt den ende, son visat sig vara förtrogen med mästarens kons ochåterupplifvat den humoristiskt-musikali: diktkonsten, som är uppsprungen ur svej grund. Hr Wennerberg framfördes derefter til den stol (AA 11), han nu egde att intage och hvilken före honom innehafts af: riksrådet, grefve O. F. Scheffer (död 1786) frih. A. N. elerantz (död 1821); C. P Hagberg (död 1841), och Chr: E. Fahlerant; (död 1866). Härefter tillkännagaf akademiens direktör att af de till akademien insända täflingsskrifterna, hade akademien ansett sig börs tilldela andra priset åt rektorn vid skolan Örnsköldsvik Alfr. Selahn för en öfversättningi originalets vt att af Euripides skådespel. Af de andra inlemnade dikterna had akademien funnit AZ 5, Vilda blommor, röja mycken poetisk sla och täckhet. Konung Carl XIV Johans pris för litterär: förtjenste hade akademien tilldelat prostei och, kyrkoherden Gustaf Henrik Mellin. At bokhandlaren Hanselli i Upsala had akademien anvisat ett understöd af 500 rd för fortsättande af hans förtjenstfulla företa; att från trycket utgifva äldre svenska skalder arbeten. Akademiens minnespenning för detta år va präglad öfver teologen, psalmförfattaren, bi belöfversättaren oc h naturforskaren Samue Ödman, prof. Böttige örfattade äreminnet upplästes af hr Strand berg.