Aftonbladet – 18 december 1867, sida 2

fortfar i Paris, der några af hans landsmän umgås med honom, somliga af beräkning och på grund af medbrotts ighet, andra af okunnighet om hvad slags person han är. Han f de sin förmögenhet på hvarjehanda utsväfningar; blef till en början plockad, men lärde sig snart sjelf att plocka sina offer. Inblandad i ga fula affärer och skarpt bevakad af polisen, beslöt han slutligen att sälja sig till spion; och man köpte honom. Ni ser att jag gar ända derhän, att jag förråder politikens hemligheter för er; men en man af heder kan inte gerna tillåta att grefve de Brevillan utsätter sig för att förlora en enda bloddroppa i en duell med en dylik usling. NIi är verkligen förtjusande och jag skulle nästan vara färdig att kyssa erl Ja, gerna för mig,, svarade grefve Danieli; men är det annars någonting ni önskar? Nej, ingenting annat än att ni drar på den der klocksträngen och ber er kammartjenare bära in någonting godt att äta. Jag har inte superat och känner mig hungrig som en filfras. Det är verkligen märkvärdig hvad en god gerning skän j i Hvad er neapolitanare angär, så lofvar jag att han inte länge skall komma att andas Följande morgon infann sig Porcellaine hos Raoul. Nu har jag honom riktigt i klämman! ropade hon. Mina aningar bedrogo mig inte. Läs det här. Inom en timme skall detta papper vara i herr de Brövillans händer. Ja, det här öfyrrraskar inte, svarade herr de Sarclay, sedan han stat ögonen på det qvitto aktrisen visade honom; med ett dylikt dokument till försvars