Aftonbladet – 18 december 1867, sida 2

skomakare i närheten af Thisted på Jylland, har han under en hård kamp sjelf arbetat fram. Hans yttre ödenha också v temligen skiftande. I sina yngre ar följde han en dansk missionär till Smyrna, och uppehöll sig der i fem är som bokbindare. edan han återkommit till fäderneslandet, efter att till fots ha genomvandrat halfva Europa, blef han folkskollärare. Detta kall fattade han, som vi sett, på fullt allvar. Han började med nägra få elever, som han meddelade frukterna af sin lefnadserfarenhet och sina studier. Först småningom föll han på tanken att upp en folkhöiskole. Den uppväxte så att säga af sig sjelf och har fortfarande samma på individualitetens utbildning och ifvets väckande starkt utgäaende riktning som hans första lilla skola. I detta hänseende skall han utveckla en be tydande verksamhet, och detta är utan tvi vel den förnämsta anledningen till denframgang hans skola rönt. Sjelf sag jag, under min vistelse på Hjallese, en ung handtverkslärling komma in och anmäla sig hos honom med begär an att dagligen fa höra ett af föredragen. Den unge mannen hade för detta ändamål enkom begifvit sig från Kjöbenhavn. Han blef syn ligen mycket glad när hans anhållan beviljades och skulle nu dagligen fran staden vandra ut till skolan, för att höra Kold, och derefter tillbaka igen till det arbete han hoppades få hos nagon af stadens bokbindare. Det är gifvet att en sådan skola som Kolds till största delen, om ej uteslutande, hvilar på sin styresmans personlighet. Sedan han gått bort sväfvar hon i fara att falla tillsammans af brist på en fastare organisation. Detta är, det kan ej nekas, ett fel, men ett fel som mer, än uppväges af den lefvande anda som en sadan personlighet ingjuter deri.