Aftonbladet – 17 december 1867, sida 2

i dag förloradt, men en vindflägt, en skarlakansfeber, en bröstinflammation, och allt kan vara räddadt i morgon... Hvad som i allt. detta är det vigtiga, sjelfva hufvudknuten, är mademoiselle de Brevillan. Om ni sedan får tid, kan ni tänka på hennes mor. Mammorna kommo ju ändå alltid på sladden. Sålunda talade hon med honom en stund: halft förståndigt, halft glädtigt, och han tycktes bli lugnare. Ni har gjort mig godt, sade han; jag tackar er. Det der är ett lugn som kommer nog hastigt för att jag skulle våga tro derpå, tänkte aktrisen. Då Porcellaine hade följt öfversten tillbaka till hans bostad; skyndade hon upp i en dros ska och lät köra sig till Andrå Förlio, till hvilken hon trängde in nästan med väld. —Jag heter Porcellaine, sade hon till honom; kanske känner ni till mig. Jag, liksom ni, är herr de Brevillans vän. Skynda er fort till honom och lemna honom inte vidare; jag har inte längre någon rättighet dertill. Han är på väg att göra sig olycklig. Andrö följde henne skyndsamt ned, och på vägen berättade Porcellaine för honom det samtal, som hon nyss hade haft med öfversten. Hans ögon skaffade mig en frossbrytning; sade hon. Andre träffade Guillaume just som hän ånyo höll på att gå ut. Jag kom minsann i grefvens tid! tänkte han. Jag ämnar mig till Saint Germain, ropade Guillatme, utan att,stanna. Ni hos henne! År ni tokig? Jag far dit, genmälte öfversten med en ton, som ej tålte någon motsägelse. Andre följde med. Då de kommo fram, frågade Guillaume: