Aftonbladet – 17 december 1867, sida 2

hugg i ansigtet skulle varit bra mycket lättare att bära j Han stod en stund tyst. Derpå återtog an: Erinrar du dig de der jernkedjorna, om hvilka du en gång talade? Jag trodde inte då derpå... Men nu känner jag huru de slå sina länkar kring min hals. Han stampade plötsligt med foten och utbrast häftigt. Men jag skall bryta sönder dem! Alice stötte i detta ögonblick upp dörren, stack sitt lilla täcka hufvud in genom öppningen och ropade: -Får jag komma in? Guillaumes och Andres ögon möttes. Mitt barn,, sade öfversten, i det han slöt henne i sin-famn, vi-måste genast resa till Paris. Säg åt din amma att hon gör dig i ordning. Femtonde kapitlet. Det första herr de Brevillan gjorde vid sin ankomst till Paris var att skynda till en jurist, till hvilken han hyste fullt förtroende, och fråga honom, om han inte kunde stämma madame de Brevillan för att hon utgifvit. honom som far åt hennes barn. Hm! sade denne, det blefve en kinkig hen som ni knappast skulle vinna. Det ordras åtskilliga omständigheter för att ert nekande i detta afseende skulle antagas för giltigt. Lagen har förutsett dem alla. Jag betviflar att ni är i tillfälle att åberopa dem till er fördel. Han tog ett exemplar af civillagen på ett närstående bord och bläddrade deruti. Huru! ropade öfversten, äfven om jag täger på min ed, på en officers hedersord, att madame de Brevillan, sedan hon genom lagliga åtgärder blifvit skild från mig, varit