Aftonbladet – 16 december 1867, sida 3

Article Image
vis väckt ett dt uppseende i Paris ocl Sitcles och Opinion nationales redaktörer Havin och Gutroult, ha låtit tillställa Kerveguen ett bref, hvari de, då de franska lagarne icke tillåta att leda förtal i bevis uppmana honom att rättfärdiga sina beskyllningar inför en hedersdomstol. Till medlemmar i denna hedersdomstol förklara de båda redaktörerna sig å sin sida ha utsett lagstiftande kårens president Schneider samt två medlemmar af kåren, Jules Favre och Marie, samt uppmana Kerveguen att för sin del äfven utse två medlemmar af lagstiftande kåren för att komplettera den domstol, som skall ha till uppgift att proklamera sanningen och tukta baktalarne. NORDTYSKLAND. I preussiska deputeradekammaren diskuterades den 11 dennes frågan om konventionen med Waldeck. Grefve Bismarck uttalade sig emot utskottets förslag om en skyndsam inI korporation; införlifvandet, sade han, skulle förorsaka Preussen. finansiella olägenheter och de nordtyska förbundsstaterna bekymmer för deras sjelfständighet. Föregifvandet att waldeckarne voro utan fädernesland vore oberättigadt, det återstod dem alltid hedersnamnet tyskar. Vi ha ingen orsak att nära någon -annan patriotism än den tyska; politiska konsiderationer gjorde det icke rådligt att röra vid de bestående suveränernas antal. Efter en längre debatt, under hvilken grefve Bismarck tillbakavisade klagomålet öfver de orna med erinran om den höjda aktning som numera i utlandet kommer det tyska namnet till del, blef fördraget med Waldeck bifallet, hvaremot förslaget om Waldecks införlifvande. afslogs. Provinzial-Correspondenz skrifver den 11 Dec. :.. Förbundsrådets sessioner afslutades i går genom grefve Bismarck. Tullföreningens förbundsråd, i hvilket de sydtyska staterna deltaga, sammanträder i Januari, under grefve Bismarcks ordförandeskap. Trafiken på Leipzig-Dresdenerbanan var från aftonen den 9 till middagen den 11 d:s genom starka snödrifvor fullkomligt afbruten. SYDTYSKLAND. Från Minchen skrifves den 11 d:s, att tidningsuppgiften att de sydtyska staternas militärkonferens skulle beslutat att i händelse af ett krig med Frankrike såsom en man ställa sig på Preussens sida, förnekas från väl underrättade håll, under erinran derom, att konferensen icke haft någon anledning att sysselsätta sig med en dylik, genom det med Preussen ingångna försvarsoch anfallsförbundet afgjord fråga. I budgeten för utrikesministeren har Wärtembergska deputeradekammaren strukit ministerposten i Italien. På en förklaring af Helder, att genom inträdandet i nordtyska förbundet skulle sändebud öfverhufvud bli öfverflödiga, svarade Varnbiler, att han skulle upplösa den deputeradekammare, som föreslog Wirtembergs inträdande i det nordtyska förbundet. ITALIEN. Af de diplomatiska handlingar, som blifvit meddelade parlamentet, finner man att franska regeringens språk till kabinettet i Florens i den romerska frågan sedan lång tid tillbaka varit mycket bestämdt, och att om statsministern Rouhers förklaringar måste förefalla lagstiftande kåren oväntade, har detta icke kunnat vara fallet med den italienska regeringen. Redan den 21 Dec. sistl. år hade Moustier bestämdt tillkännagifvit, att om påfven lemnade sin hufvudstad, vare sig till följd af en invasion, eller till och med en insurrektion, skulle Frankrike företaga en ny expedition till Rom. Den 9 dennes utvecklade Miceli i representantkammaren sina interpellationer rörande regeringens inre och yttre politik. Han fann Rouhers förklaringar i lagstiftande kåren utgöra ett bevis på en mot Italiens en-t het fiendtlig politik samt beskyllde de -sär-l. skilda ministörer, som efterträdt hvarandra de senare åren, att ha gjort sig oförlåtliga illusioner och Rlandrade dem skarpt för deras öfverdrifna förtroende till dem franska alliansen, då bildandet af Antibeslegionen utgjorde en öppen kränkning af Septemberkonventionen. — Laporta angrep äfven regeringen och ansåg henne ha visat sig slafviskt undergifven franska regeringen, då hon lät arrestera Garibaldi, : I representantkammaren var regeringens politik äfven den 10 dennes utsatt för skarpa anmärkningar. Så frågade Villa hvilka medel regeringen ämnade anlita för att få Rom, om hon satte något förtroende till konferensen och hvad hon hoppades utverka af den påfliga regeringen. -Palaren ansåg det verldsliga -påtvedömet och Italien absolut oförenliga, och trodde, att händelserna vid Aspromonte och Mentana tid efter annan skulle förnyas. Han frågade vidare, hvad man kunde vänta af den franska regeringen, som uttalat ordet aldrig. Efter att ha förklarat, att man icke kunde underhandla med påfven, som skymfar Italien och dess suverän samt kränker de heligaste rättigheter, slutade tal. med att klandra Garibaldis arrestering. — En talare försvarade regeringen, nemligen Civinini, som trodde, att Italiens enhet tillsvidare kunde existera utan Rom, och att man mäste lägga den romerska frågan å sido för att återupprätta konungarikets finanser. Men han uppgaf dock icke helt och hållet tanken på Rom, utan ville endast, att man skall vänta och göra den inre ställningen stark, för att kunna tala och handla med tillräcklig kraft, Åfven den 11 dennes jon det nordtyska förbundet ökade böruppträdde en kämpe för den nuvarande regeringens politik, Massari, som skarpt klandrade Ratazzis åtgärder, hvilka, sade talaren, hade ,kostat landet en summa af 50 millioner. Afven han ville dock gå till Rom, men icke tillsammans med revolutionen, utan med förtröstan till regeringens pligtkänsla och kraft; Crispi förklarade i anledning häraf, att han alltid varit emot den garibaldiska expeditionen, hvilken Ratazzi uppmanade honom att söka förekomma. Han sökte sedermera förebygga större olyckor. Tal. ansåg det ha varit omöjligt för Ratazzi att förhindra de frivilliges afresa. Ferrarin fann Septemberkonventionen vara våldförd af Frankrike. Att tala om att gå till Rom tillsammans med Frankrike vore en handling :! at slåfverr och en orimlighet efter Mentana. Ministeren bör högtidligt uppsäga Septemberkonventionen. Tal. för Jaräde, att han älskade Frankrike, men trodde dock, att man nu för Italiens värdighets skull borde afSE LAR RS EA I a POR

16 december 1867, sida 3

Thumbnail