Aftonbladet – 16 december 1867, sida 3

UTRIKES, FRANKRIKE. Den 9 dennes fortsattes i lagstiftande kåren diskussionen öfver interpellationerna rörande Tyskland, d Lanjutnais angrep på det häftigaste regeringens politik. Han ansåg styrelsen vara för personlig och påstod, att kejsaren hade förnekat de gamla principerna och satt nya farligare i stället. Han hade förkastat den politik, som uppställer aktningen för fördragen såsom sitt program. Det fordna tyska förbundet hade varit-en dyrbar garanti; Frankrikes politik förnekar den europeiska jemvigten genom en öfverdrifven nationalitetsinci ilkoren i Pragfreden har man regeringens oförsigtighet att tacka för, emedan hon då icke skickade en armå till Rhen. Italiens enhet var också ett resultat af regeringens oförsigtighet, emedan hon icke insett de deraf följande svårigheterna. Man ville icke bekriga Preussen, utan under nationalitetsförevändning lugna Tyskland. Frankrike må vinnlägga sig om att skona Tysklands ömtålighet, men tillika måste det vaka öfver, att ingen eröfrande mornarki vidgar ut sig vid dess gränser, hvilken kunde hota, om icke dess tillvaro, åtminstone dess handlingsfrihet. Gueroult uttalade sin förvåning öfver, att Frankrike, som i Rom ville införa code civil, sökte i sitt eget land gifva Syllabus medborgarerätt. Tal. besvor regeringen att afstå från en politik, hvars följder kunde bli olycksbringuide. Hanp är af den åsigten, att den påfliga frågan borde ha förblifvit en kyrkopolitik. Påfven är fiendtlig mot Italiens konstitution. Frankrike hade år 1859 :förjagat österrikarne ur Italien, för att ersatta dem med två stora konstitutionella nationer. Åt dessa skulle man ha räckt en broderlig hand, utan att intagas af afund. Hvarföre ville man, att Rhenprovinserna skulle tillhöra Frankrike? frågade tal., som till slut utbrast: Gif oss mindre skatter och mera Frihet Kammaren hade med temligen stor otålighet åhört Lanjuinais, och förbittringen växte ytterligåäre under Gu6roults korta tal, men då härefter Cerveguen uppträdde med ett skarpt Aneropp mot den italienska enheten och sedan han från tribunen utkastat några skymfliga ord mot den franska pressen — han påstod nemligen, att fem franska tidningar erhöllo understöd från Berlin — bröt stormen lös och diskussionen urartade nästan till ordvexling. : Berryår och Ollivier protesiera mot framföran det af dylikt förtal, hvilket var kammaren ov.