Aftonbladet – 14 december 1867, sida 3

plöljer OCK ICKG, acc HIA SvGIISJVAN HAST Ana händelser, som tima h ndra nationer, och alltid vara mån om att ställa sig hindrande i dem: men lika litet får man låta draga tåg af de händelser, som förmenas sk litetsprincipens namn, och dervid tismen, som måste leda allt. Ministern definierar .den af franska regeringen följda politik sålunda: ! Frankrike låter sig städse ledas af en sta för rättvisans upprätthållande och återställande. :I Utan oro, tvärtom med fast förtroende tilllandets I styrka måste Frankrike finna sig i de fakta fullbordats i Italien och Tyskland. Frankri ke ens den aflägsnaste afsigt att tillintetgöj liens enhet, som åstadkommits med d hjelp: Ministern tillbakavisar på det bestämdaste all så dan tanke, men upprepar, att regeringen är fast besluten att förskaffa aktning åt den autonomi, som genom Septemberkonventionen tillerkänts de påfliga staterna. Öfvergående till de tyska lägenheterna förklarade statsministern, att Frankrike alltid på detta håll följt en politik, som gått ut på att blidka sinnena och upprätthålla lugnet. Regeringen accepterar öppet de fullbordade fakta, länge hennes intressen och värdighet icke komma i fråga. ij Debatten afslöts här för att fortsättas föl-, ljande dag. NORD-TYSKLAND. Under preussiska deputeradekammarens behandling af budgeten kommo fr. mänt intresse på tal, och hv I marck fick tillfälle att åd: I skapliga känslor för Ryss lomtalade den ukas, hvarigenom ryska spr: I ket blifvit infördt i Rysslands östersjöpr I vinser, och tadlade öfverhufvud den ryska I regeringens uppträdande i gränsprovinserna, mot hvilket Preussen efter h förmenande licke uppträdde på ett värdigt sätt. cDetär långtifrån min afsigt att vilja utöfva en tryckpå vart politiska systemn, yttrade den de deputeraden blygsamt, cmen för så jag fäster ett hopp vid det nordtyska rbundets makt, så består det deri, att ref sen måtte upphöra att en drabant för den ryska politiken. Sedan 1815 i i alla skiftena af denna polindtligen på tid, att detta tillupphör, och att vi fullfölja vara intressen på ett sjelfständigt sätt. En punkt, hvarpå jag i sammanhang härmed skulle vilja fästa regeri ärksamhet, är tillstandet i öprovinserna. Det kerligen icke politiska partisympatier, som väcka vårt intresse för dessa provinser; lika litet önska vi att öka de mänga brännande frågornas antal med en bal Men när den preussiska regeringen i öfverensstämmelse med vår önskan uttalar sina sympatier för de hardt betryckta protestanterna i dessa. provinser, så gör den intet annat än hvad den ryska regeringen med långt mindre rt i Orienten; ty den nöd, hvari -katolska befolkningen der befann sig, var icke så stor, som den, hvari de lettiska och finska bönderna äro stadda i Ku land och Liffland, der nationalitet och religionsfrihet kränkas på det gröfsta till trots för bade naturrätt och traktater. Da denna fråga är af stor vigt, skulle det säker! här vara stället för den preussiska regeringen att ta sin vigt i vågskalen till de betrycktas förmån. Ett stort rike kan visserligen icke alltid inskränka sig till att omfatta en enda nationalitet; men ett oefternalitet respekterar den a ett vilkor, af hvilket oci land alltid måste vara medvetande. klagar att de två danska deputerade dag infunnit sig för husets skrank för att aflägga eden på den preussiska författningen, och att de således förutsätta en oförsonlig motsats mellan den tyska och den danska nationaliteten; men jag hoppas, att så snart förhållandena blifvit ordnade skall den danske borgaren lefva lika säkert och lugnt under de preussiska lagarne som den tyske. Härpå svarade grefve Bismarck: Mina herrar! Jag tror icke att den föregående I talaren gjort den kungliga regeringen en rättvis förebråelse när han förebrar den en drabantpolitik, som låter draga sig i-släptåg af andra. Jag rekommenderar honom att i detta hänseende läsa de artiklar, som blifvit öfversatta ur ett national-ryskt blad, som skrifves af hr Katkoff m. fl. i Moskwa. Han skall då finna, att man från den sidan uppfattar förhällandena på ett helt annat sätt och förebrär den ryska regeringen att den vis-å-vis Preussen spelar manens roll (munterhet), men det sker verkligen med lika stor orätt som då talaren här vill tilldela Preussen denna roll. Mellan stora och vänskapliga stater förekomma mångfaldiga tillfällen, då de kunna följas at derför att de ha samma intressen, utan att man derför behöfver störa det fredliga förhållandet genom att beskylla den ene för att ha underordnat sig den andra. Af detta skäl, och derför att den ryska nationaliteten är precist lika ömtalig som var, hade jag helst sett att talaren afhallit sig if antaga sig dem, hvilka han betraktar såsom de af Ryssland undertryckta. Om det var hans allvar att vilja taga sig af dessa folk. de yttranden, som undfallit honom, langtif uppnätt sitt mål, och de folk, som han ta försvar, skola knappt tacka honom derför. Den ärade tal. sitter här lugnt och beqvämt och talar med säkerhet för det han icke behöfver bära något ansvar, men om han derigenom uppnär sitt mal, det skall tiden utvisa. IHvarje regering är svartsjuk i fråga om sin oafhängighet, och jag frågar er, m. h., skulle ni vilja uppmana den kongl. preussiska regeringen att tåla främmande regeringars inblandning i de åtgärder, som den vill vidtaga i förhallande till sina egna undersäter? Jag tror att äfven den föregående talaren skulle vilja nedlägga en bestämd protest mot ett sådant förslag. Jag tror derför äfven att jag handlar riktigt, då jag anser för min pligt att i en vänskapligt sinnad regerings namn nedlägga protest deremot, och jag tror att jag dervid handlar i öfverensstämmelse med den lilla tyska minoritetens intresse, den lilla tyska minoriteten, hvilken förhåller sig till de andra stammarne, ryssarne, estländningarne, finnarne 0. s. en till tusen. Det är just en god tjenst man visar dem genom att kompromettera dem med ett sådant tal (Bifall från högern.) Senare under debatten uppträdde den poldeputeraden Waligorski, som tackade Löwe för det denne hade bragt religionsförhällandena i de ryska östersjöprovinserna på tal, och tillade, att den katolska kyrkan var till den grad undertryckt i Ryssland, dess ställning knappt kunde bli , om den preussiska regeringen gjorde ställningar till fördel för densamma. — Grefve Bismarck återtog, att en sjelfständig och mäktig regering som den ryska näppeligen I skulle tåla någon inblandning i sina inre anI gelägenheter, och att det icke skulle vara till lgagn för de betryckta, om man tillät sig någon inverkan till deras bästa; de borde tta sitt hopp till kejsarens af Ryssland ättskänsla. Mellan nordtyska förbundet och de sydtyska staterna är, enligt hvad Voss. Zeitung ryktesvis förnummit, förhandlingar å bane om gemensamma bestämmelser rörande passväsendet. Ett för de deltagande staterna likI formigt passform skall vara föreslaget. I Det persiska sändebudet Mohsin Khan, som på samma gång är ackrediteradt i London och i Berlin, blef den 9 dennes för öf. verlemnande af sina kreditivbref mottagen af I konungen af Preussen. Mohsin Khan kommer att residera i London och tid efter annan begifva sig till Berlin. ÖSTERRIKE. tt har i ett nyligen hållet t beslutet. att i Rom i stälski I Enligt Tag I ministerråd K