Aftonbladet – 14 december 1867, sida 2

Snyftningar qväfde hennes röst. Stanna qvar! sade Guillaume sakta. Christine stannade trenne dagar och trenne nätter uti herr de Brevillans hus. Då barnet sof, tog hon några timmars hvila i ett angränsande rum, der man hade bäddat en säng. Guillaume aflöste henne vid Alices sjuksäng. Två eller tre gånger drog hon dem intill sig på samma gång och förenade skämtande deras händer mellan sina. Hon kysste den ena efter den andra, och stundom vidrörde deras ansigten hvarandra, förenade genom hennes kyssar. Alice var en af dessa smeksamma naturer, som behöfva hjertlighet och värma för att rätt kunna trifvas. ÖOmbheten värmde upp henne. . En qvinnas omsorger voro henne af denna anledning mera ljufva än äfven en fars hängifna kärlek. Åter i beröring med sin mor, vaknade Alice upp till nytt lif. En blandning af sällhet och förtviflan uppfyllde herr de Brevillans hjerta. Mot hans vilja återförde honom hans tanke till det aflägsna förflutna då han ute på landet i det herrliga Jura hade gjort Christines bekantskap. Huru skönt skulle icke hans lif kunnat vara, om kapten Berthiers syster hade varit en annan qvinna! Nu, då han för andra gången hade att tacka henne för sin dotter, kunde han hvarken välsigna henne eller afsky henne mindre. Han genomfors af en smärtsam darrning vid vidrörandet af hennes händer, och en kallsvett gick öfver hans rygg då Christines andedrägt fläktade på hans kind. Han måste akta sig att ingen af dessa rörelser röjde sig för Ålices trötta ögon; leendet, glädtigheten och den muntra uppsluppenheten ingingo i läkarens föreskrifter. Madame de revillan, som visste det och anade hvad som plågade Guillaumes qvalda själ, fann ett grymt nöje uti att göra detta inre lidande ännu