Aftonbladet – 14 december 1867, sida 2

JERNKEEDJORNA). ROMAN AP Amedee Achard. Öfv ersättning från franskan af C. J. Backman. Denna rörelse verkade smittsamt, och hon började att gråta. Vissa händelser, som förändra de omgifningar i hvilka ett barn lefver, åstadkomma oro och förvirring i dess själ, hvilkas omfattning och vidd det icke förmår mäta och hvilkas slutliga följder man icke kan uppfatta, emedan det sjelft icke eger klart medvetande derom. Lifvets källor kunna bli angripna deraf. Det liknar då ett ungt träd, som icke hotas af någon yttre skada och som efter allt utseende trifvesförträffligt, men hvars rötter redan på sin underjordiska vandring träffat på ett dödande ämne. Det onda uppstiger med safven, och då nästa vår kommer, bär icke trädet mera hvarken blad eller blommor. Alice hade alltid haft en svag helsa, förenad med en starkt utvecklad nervös känslighet. Hvad som fattades henne var kanske barndomens glada lif. Alice sväfvade, som sagdt, redan i fara för sitt lif. Febern förtärde henne. Under yrseln talade hon om sin mor med orolig häftighet och ropade på henne. Vid sitt uppvaknande till sans, sökte hon efter henne med ögonen. Under de få mellanstunder då hon var ensam med sin amma tog Alice denna om halsen och bad henne med barnets outtröttliga envishet att lofva, att hon skulle föra till henne denna ) Se A. Bang 202 267, 269, 271-—273 ) 2210, 210,218, 219, BLIR, 287, 289 och 290.