Aftonbladet – 14 december 1867, sida 2

— På Dramatiska teatern uppträdde i går hr Lichtenberg, en af de yngre skådespelarne från det A hman-Pousetteska sällskapet, såsom Ludvig XI i Banvilles omtyckta stycke Gringoire, hvilken roll förut innehafts af hr Swartz. Om vi undantaga ett något uppskrufvadt uttal af vissa ord, en olat, som ännu bibehållit sig på våra landsortsscener, kan vårt omdöme öfver hans framställning i sin helhet ej utfalla annat än gillande. Hr Lichtenberg visade sig i besittning af en särdeles god och smakfull nyansering, som förstår att spara sina resurser tills rätta tiden, och konungens vrede: vid underrättelsen om La Balues få fick härigenom en effekt af särdeles anslående art. fven i åtskilliga andra scener var hans spel af förtjenst, trots en viss torrhet, som dock äfven ligger i sjelfva rollens beskaffenhet. Grimeringen föreföll oss ej rätt lycklig, och kanske var det detta, jemte minnet at företrädarens utmärkta framställning, som gjorde, att publiken, ej efter förtjenst tycktes värdera hr Lichtenbergs sjelfständiga och om goda studier vittnande framställning. Vi förmoda emellertid, att denma debut skall ka antalet af vår kungliga scens karaktersskådespelare, en art, inom hvilken tillgången på förmågor ej är större, än att den väl tål vid tillökning.