Aftonbladet – 11 december 1867, sida 3

på Lindström, Jag sade då också å Friberg: men tänk om jag skulle bli skild från mina barn? hvarpå Friberg svarade: var du lugn, jag svarar för allt, men akta dig för Berglunds. Ordf.: Hör nu Friberg, — utom Larssons angifvelse, som ger skälig anledning att tro det densamma är riktig, så ha vittnesberättelserna ådagalagt så mycket i denna sak att misstankarne mot Friberg blifvit ytterligare bekräftade. Det har också visat sig att Friberg ej kunnat nöjaktigt förklara åtskilliga af sina yttranden; sista gången Friberg var hit upphemtad bad jag honom att besinna hvad hans frid tillhörde och det har blifvit allt mer tydligt att Larssons angifvelse är rigtie! Hvad säger nu Friberg? Friberg: Hon har alldrig sagt åt mig hvarken att hon skulle mörda Laurell eller att hon mördat henne, och jag är alldeles oskyldig dertill. Ordf.: Det var likväl påtagligt att det Exep Friberg vid sista förhöret, då vanmakten kom öfver honom. Friberg: Det var värken i knäet, som ännu är svullet. Allm. åklagaren yrkade, på grund deraf att det tydligen. framgått att Friberg varit egentliga 1earen vid begåendet af detta gräsliga brott, att domstolen måtte besluta det Friberg åtminstone till nästa förhör skulle insättas i mörk cell, emedan det ofta visat sig attdenna strängare straffbestämmelse verkat till grofva brottslingars bekännelse. På ordf:s fråga till Friberg, hvad han hade att säga om detta yrkande, svarade han: det må gå huru det vill, så kan jag ej påtaga mig,. Sedan domstolen härefter öfverlagt om allm. Åklagarens yrkande, resolverades att rätten icke ansåg sig kunna bifalla detsamma, likvälv — yttrade ordf. till Friberg — icke derför att ej härtill kan finnas skäl, utan derföre att domstolen vill utt Friberg utan allt tvång skall aflägga en sanningsenlig bekännelse. Målet uppsköts till onsdagen den 18 d:s kl. 11 . m., och skulle rätten under tiden genom öfvertåthållareembetets försorg förskaffa sig underrätelser såväl om Larssons prestbetyg, hvilket ej tunnat här tillrättaskaffas, som ock om det bref riberg förmält sig hafva liggande på Norrtelje jostkontor. . Trängseln bland åhörarne var i dag större än id något föregående förhör. — Utslag. Urmakeriarbetaren J. Jonsson dömi går af rådhusrättens sjette afdelning för erdt tillgrepp af ett silfverur, värdt 18 rdr, att ör första resan stöld undergå 5 månaders straffrbete och i 5 år vara medborgerligt förtroende örlustig. Johansson hade pantsatt det stulna uret ör 9I rdr och innehade vid häktningstillfället af enna summa 4 rdr 68 öre, hvilka penningar han u gjorde anspråk på att återfå eftersom pantinaren förklarat sig villig återlemna uret utan erittningsanspråk. Härvi tycktes likväl ej domtolen fästa något afseende. — Förrymde CA stmästaren i Sundsvall, Halnberg. Ängåens e honom ha till härvarande polisammare anländt flera telegrammer, af hvilka ett mnämner att han, kallande sig Andersson eller etersson, i förgår afton, vid 7-tiden, med skjuts egifvit sig från Upsala, söder ut, samt ett annat tt en person, som sagt sig heta Andersson, i går att, ungefär midnattstiden, ankommit från Alsike, git skjuts hos entreprenören vid Märsta och dered färdats åt Rotebro till. Dessutom har blifvit unnigt att Hallenberg i går morgon afrest härrån med cnälltågat förmadligan åt Gätohnrg HR me m—:R RR