Aftonbladet – 10 december 1867, sida 2

agna denna rätt, Sker detta, skall säker. ;s gen den passiva opposition, som ännu här ch der kan väckas af den allmänna meninen, snart öfvervinnas. Ty när man talar m hinder, som ligga i opmmionen, så finnes lenna opinion för visso mindre hos männen l in hos qvinnorna sjelfva, hvilka antingen l: inna det under sin värdighet att nödgas an: 1 4 ita utvägen att fö a sig med eget arbete ller misströstände tvifia på sin förmåga att ra det. Men en sådan enfaldighet är detl: stan lika enfaldigt att vilja på allvar bempa; den måste och skall också försvinna f sig sjelf. Då Foreningen til Fremme af kvindelig Taandverksdrift sålunda hade öppnat väsen i den riktning, hvari hennes verksamhet ursprungligen var ämnad att gå, beslöt hon utt försöka hvad som kunde göras för att å qvinnor använda såsom lärarinnor förvämligast i folkskolan i större utsträckning, in som hittills skett. Ar 1864 vände föreingens styrelse sig derföre till kyrkodepar.ementet med begäran, att förslag måtte ä ör nästa storthing om inrättande arinneseminarium. En dylik anhållan ingick från Bergen. Storthinget ville mellertid icke inlåta sig på saken, och det visade sig under debatterna, att landets reoresentanter blott hade ringa kunskap om, i mru hög grad lärarinnor verkligen behöfdes, ch i hvilken omfattning deras hjelp relan nu på åtskilligt sätt begagnas. För utt förbereda saken, fästa uppmärksamheten lerpå och lemna praktiskt b på dess utförbarhet satte nu några af föreningens medemmar sig i verksamhet för att genom enskildt understöd få en tillfällig lärarinneola inrättad, ett slags profseminariump. Rikliga bidrag inflöto, först och främst från föreningens beskyddarinna, enkedrottningen, och dernäst från en del af hufvudstadens rike män, så att seminariet i April 1866 började sin verksamhet med säker utsigt att till våren 1869 kunna utsända omkring 20 metodiskt bildade lärarinnor. En dylik skola upprättades äfven i Bergen. Derefter gällde det att förskaffa dessa qvinnor och andra, som kunde vara i besittning af håg och anlag i denna riktning, rättighet till anställning i skolans tjenst. Kyrkodepartementet har lofvat att för nästa storthing (1868— 69) framlägga förslag till de i detta afseende erforderliga ändringar i folkskolelagstiftningen, och hvad de öfriga skolor angår, vid hvilka det kan bli fråga om att använda qvinnor, så har man trott sig bäst bana vägen genom att för allmänheten framlägga en statistisk skildring af lärarinneverksamhetens nuvarande förhållanden och omfång i värt land. Under titeln: Forsög til en Leerarindestatistik har föreningens nitiske ordförande, ingeniörlöjtnanten C. Lund i dessa dagar sammanfattat och utgifvit de visserligen icke uttömmande, men likväl i hög grad intressanta upplysningar, som för detta ändamål blifvit insamlade. Det intryck, man erfar af denna skildring, är föga glädjande, antingen man fäster sig vid, huru få qvinnor det jemförelsevis är, som ha egnat ig åt det för dem så särdeles passande och r hela samhället så signelserika lärarinnekallet, eller vid de ogynnsamma yttre vilkor, under hvilka dessa få kunna arbeta. Så finna vi t. ex., att medeltalslönen för ensamma lärarinnor, således för qvinnor, som 4—5 timmar om dagen anstränga hela sin förmåga för att i alla vanliga skolämnen undervisa barn med ofta högst olika kunskapsmått, icke är mera än 5!a spdr i månaden eller omkring 6 skilling för hvarje undervisningstimme, ehuru lärarinnan sjelf måste rja för lokal och skolapparat. Till jemförelse kan meddelas, att en skicklig sömmerska, då hon har jemnt arbete, förtjenar omkring 14 skilling om dagen förutom kost, beräknad till 10 skilling, hvilket gifver en inkomst i månaden, beräknad till 26 arbetsdagar, af 5!s spdr. Så länge helsan ej sviker en sömmerska, är hennes penninginkomst således ungefär lika stor som lärarinnans, under det hon kan åtnöja sig med en långt ansprakslösare bostad. För en stor del af de öfriga lärarinnorna är medeltalslönen följande: för guvernanter 7!3 spdr i månaden; vid större skolor med full undervisningstid (28—33 timmar i veckan) 10!(1 spdr eller omkring 10 sk. i timman; för lärarinnor vid folkskolor i städerna 10!5 spdr i månaden för i medeltal något öfver 32 timmar i veckan eller 824 sk. i timmen. Man finner äfven af lärarinnestatistiken, att sädana, som uppgifvas eller måste antagas ha fått en mera omsorgsfull utbildning såsom facklärarinnor ch sannolikt haft särskilt anslag för vissa ämnen, i allmänhet aflönas vida bättre än de, hvilka ha det som oftast mera anstränvande arbetet såsom klasslärarinnor att undervisa i en brokig mängd ämnen. Så är t. ex. enligt inkomstuppgifter från 34 ämneslärarinnor medeltalslönen 5 spd. eller omkring 12 sk. i timmen och deribland för 17 rarinnor, som endast undervisa i handarbete, ungefär 10 sk. i timmen, och för resten, som hufvudsakligen undervisar antinn i ett eller två främmande språk eller i ritning inemot 16: sk. i timmen. Ungefär denna sista aflöning eller omkring 15 skillin är aflöningen i medeltal för 20 lärarinnor vi tre af de större flickskolorna i Kristiania. Saken är således nu bragt på dagordninoen, och det är väl intet tvifvel underkastadt, att på nästa storting staten skall taga den omhand, sedan enskilda personer föregått med ett så vackert exempel. Småningom skall på detta sätt — det är vårt säkra hopp — qvinnans arbetsskicklighet vinnas och utbildas till nytta för samhället, och då skola väl också efter hand de klagomål förstummas, som ännu då och då låta höra sig från en eller annan sökande qvinnosjäl, klagomål, som för öfrigt säkerligen mindre ha sin orsak i det tvång, som utifrån pålägges qvinnan, än i hennes egen brist på mod och djerfhet att sjelf välja sig en lifsverksamhet och sköta den troget och blygsamt. Revue de Ia semaiue.