Rättegångsoch Polissaker. Laurellska mordet. Då förhöret i går afslutades så sent att det ej var möjligt att delgifva mer än det hufvudsakligaste af målet. meddela vi i dag såsom tillägg tskilliga biomständigheter. Vittnet Windrufva hade först i slutet af innevarande års sommar blifvit bekant med Friberg, derigenom att den senare skulle af W. köpa ett städ. Måndagen efter sedan Larsson blifvit häktad hade vittnet besökt Friberg i dennes bostad och då der samtal egt rum om mordet och Larsson häktande, hade F. sagt till vittnet: Tror du att Larsson kan vara skyldig till mordet? — Om så skulle vara, så ör äfven Lindström vål lande dertill.? Ungefär detta yttrande hade F. flera gånger fällt vid detta tillfälle utan att närmare förklara detsamma för vittnet. F. hade sedan bedt vittnet medfölja till Lindström, hvilket han äfven gjort. Ditkomna hade F. frågat Lindström om han kunde neka till-att ha haft förtroligare umgänge med Larsson, hvilket af Lindström förnekades, ehuru vittnet tyckt sig se att Lindström dervid rodnade. Friberg genmälde då, att det kommer väl att en gång upplysas inför rätten. En stund derefter bade vittnet och Friberg åtföljts till vittnets bostad, der vittnet med hustru sammanbodde med skomakaren Nylin och dennes hustru och der det samtal hölls, för hvilket Nylin vid föria rättegångstillfället redogjort, och hvilken redogörelse hufvudsakligen öfverensstämde med hvad hustru Nylin och makarne Windrufva vid detta förhör hade att med dela, ehuru de ej hade hört alla de grofva tillmälen, som F, enligt Nylins berättelse, skulle haft om polismästaren. Slutligen hade vittnet och Friberg åtföljts till den senares bostad och fick F. då af äldsta sonen veta att polis varit i bostaden under Fribergs bortovaro och derifrån medtagit åtskilliga småsaker, Friberg hade vid samma tillfälle i vittnets närvaro u pbrännt ett bref under yttrande: Det här brefvet skela de allt slippa se. På tillfrågan af ordföranden förklarade Friberg förhållandet med detta bref sålunda, att F, af en bekant i Norrtelje fått höra att han å Norrtelje postkontor skulle haft ett bref liggande och till följd deraf skrifvit ifrågavarande bref till Rn dan derstädes, men nu brännt upp det, dels emedan han ej ville besvära postmästaren, dels ock derföre att ej polisen skulle komma och rifva i hans papper. Friberg kunde likväl ej lemna något nöjaktigt svar på ordf:s inkast att någon fara för F. ej dermed kunde vara förenad om äfven polisen skulle fått se detta bref. Till Windrufva hade F. endast nämnt att brefvet skulle skickats till Norrtelje och hade W. ej gjort någon närmare för frågan härom. Innan vittnet och F. skildes åt, hade äfven F. visat vittnet ex bit nedsmält guld under följande yttrande: ?Här skall du få se en bit guld, som jag smält ned af några småbitar, men som de tro vara af en medaljong som är stulen från Laurell. Ordf. föreställde F. det besynnerliga uti detta yttrande, att F. sagt att Pde tro detta vara af en medaljong, som är stulen från Laurell, när ingen dittills påstått detta. Det tycktes, sade ordf.. som om det varit fruksan och oro som hos F. framkallat detta medletande till vittnet. Friberg kunde ej annorlunda förklara orsaken till sitt yttrande än a:t han händelsevis? fällt det. ; Vittnet erinrade sig att han på morgonen den lag vå Larsson häktades äfven besökt Friberg. Vid deta tillfälle, då tal äfven varit om mordet, ade F. frågat Windrufva om han kunde tro att tt fruntimmer skulle kanna ha begått detta mord; og har man hört att qvinnor taga lifvet af barn, ade F. yttrat, men atr de mörda äldre personer lade han ej hört talas om. Larsson hade då Nog ha vi haft 7 barn tillsammans, men agt: K og har jag riktigt burit fram dem, hvarefter s. yttrat: Tror Windrufva att de kunna häkta nig?, hvarpå W. svarat att unelinder Öberg ,lef misstänkt och satt länge häktad för Sederolmska mordet. Vittnet berättade äfven att Frierg skulle, måndagen efter Larssons häktande, a yttrat till vittnet att han hållit på att hänga ig, men att hela kroppen skälft på honom, så tt han nödgats stiga ur snaran. Friberg, tillrågad härom, medgaf att förhållandet verkligen -arit sådant och att han ämnat hänga sig at org öfver barnens framtid, sedan nu Larsson livvit häktad. Friberg omtalade, isammanhang red detta, att han för omkring ett halft år sean äfven haft för afsigt att hänga sig, denna ång för Lindströms förhållande till Larsson. arsson vidgick sanningen häraf. Att Friberg fortfarande lika fräckt förnekar all elaktighet till brottet meddelade vi i gårdagsladet. Ordförandens sista ord till Friberg, då an åter med stapplande steg nedfördes i häktet, ar: Besinna Friberg hvad hans frid tillhöre SSL