Aftonbladet – 5 december 1867, sida 3

2 BV VIDEA TIBER INULIUIKS IDBATISG SUR försona de stridiga intresseaa i Italien och Rom och upprätthålla påfvens verldslige makt. Roms ockupation var blotttillfällig och regeringen hade karakteriserat dess var aktighet med ordet säkerhet?, hvilket icke behöfde definieras, emedan dei var fullkom: ligt begripligt. Vid sidan af påfvens in tresse står frågan om den italienska enhe ten, för hvilken franska regeringen är gynn. samt stämd, Ait den skulle stå på punkten att upplösa sig, troäde talaren ej, men lika litet trodde hen, alt Rom var nödvändigt för Italiens eshet. Han önskade att Italien skulle befria sig från de revolutionära elementer, geom bidragit att grundlägga enheten, men icke kunde befästa dep. Han trodde, att påfren kunde lefra ganska väl tillsammans med Italien, men icke med Mazzinis, Garibaldis och Ratazzis, utan med ett nytt Italien. Lösningen beetod deri, att misstroendet meHan Italien och Rom försvunne. Frankrike ville icke tvinga Itelien till förtroende; men förtroende vore nödvändigt. Man måste uttörka nya garantier för den hel. stolen och hålla Italien tillbaka från den afgrund, invid hvilken det befinner sig. Frankrike hade gjort Italien stora tjenster, men dees råd hade icke samma inflytande på detsamma, som andra makters råd bade att glädja sig åt, Härigenom hade tanken på en konferens uppstått. Påfven hade samtyckt till konferensen och sagt, att han skulle skicka di: fullmäktige, som skulle ega att representera alla bans rättigheter. Talaren ville icke yttra något vidare; underhandlingar voro inledde och regeringen hoppades på en snar framgång. Hen uppläste derefter en depesch, som han dew 27 Nov. sfsöndt till den italienska regeringen, och i hvilken bestämdt uttalar, på hvad sätt franska regeringen uppställt frå gen. Det yttras deri, att Frankrike drager en division af sina trupper tillbaka och koncentrerar den andra i Civita Vecchia; men innan kyrkostaten helt och hållet utrymmes, måste den hel. etolens säkerhet vara fullkemligt betryggad. Då konferensens sammanträde är det vigtigaste elementet för denna säkerhet, så har Italien allt intreesö i, att den så svart efom möjligt blir af. På ministerns förslag beslöt senaten härefier att öfvergå till föredragningslistan för att betyga kejsaren sitt oinskränkta förtroende. Hr Lesseps har på sammankomsten i Nizza försäkrat, att arbetera på Suezkanalen skola vara slutade före den 1 Okt, 1869, såframt 500,000 franes i månaden ställas till förevgets förfogande, Han meddelade äfven, att ett telegram ingå!t den 30 Nov. med underrättelse att ett ångfertyg gålt genom kanalen. Af området återstod ännu att sälja för 150 millioner francs. NORD-TYSKLAND. Preussiska statsstyrelsen har sett sig föranlåten till afgifv.nde af förnyad varning mot utvandring i anledning af underlydande myndigheters berättelser om den peruvianska regeringens afsigter att äter locka tyskar att utvandra till Peru. Det skall nemligen pu vara fråga om att föra 5000 tysker ont Antwerpen till Lima för att grundläggs en koloni vid Meiro. I ändamål att värfva utvandrare för detta företag har med ångfaryg från Lima en tiil konsul i Geuat utnämnd viss Peter Martin rest till Earopa. Denne och dylika närmare beskrifna agenter drifva nu privatspekulationer och skicka sina offer i säkert elände, Kretsstyrelserna äro nu anbefallda, att icke bloit utfärde varningar, utan äfven att inleda brotimålsåtal mot agenterna. En studentkomitå i Berlin hade, som bekant, voterat en adress till wienerstudenterna i anledning af deras uppträdavde i sonkordatfrågan, och anmodat dervarande universitets rektor, professor Hasner, att öfverlemna adressen. Professorn har dock, såsom man kunde förutse, afböjt denna an hällan, då wienerstudenterna icke utgöra någon korporation och han således icke visste till hvem han skulle lemna gdressen, om han också af tjenstvillighet ville befatta sig dermed, : ÖSTERRIRE. Österrikiska regeringens svar på konferensinbjudniogen är dateradt den 19 Nov. Det säges i detta dokument, uppgifver Etoile pelge, att kejsar Frans Josef under sin vi: slelse i Paris, redan förklarat att enligt hans isigt Frankrike icke borde söka att af makerna erhålla en öfverenskommelse på förhand angående grundvalarne för framtida öfverläggningar, men att deremot sjelfva sonferensen vore en sådan politisk nödvän lighet, att man borde söka sätta den franska idn i verket, om också den helige fairen skulle vägra deltaga deri. 1 alla hänelser är Österrike ef den tanken, stt det ir i alla makters, till och med de icke kaolskas intresse, alt påfven skyddas mot enall af sådant slag som det, hvarför han nyigen varit föremål. De öfriga makterna, tillögger samma blad, åta emellertid draga sig vid örat. Man skulle sägg, att i Berlin S:t Petersburg och London man erfer ett elakt nöje af att låta kejsaren sprattla i det nät, som ban sjelf njelpt till att knyta med sina höga händer. Ansvarige utgifvaren af tidningen Vaterand, Wilhelm Rienbesger, har blifvit dömd ill 14 dagars fängelse för det han i en ippsats, kallad: Mene tekel, öfverböljt rikerådet med det bittraste hån. I artikeln emfördes bland annat riksrådets förhandinger med ettiornerspel och riksrådet sjellt ned en Peter Sch!emihl (en komisk figur we Chamisso). Man erinrar sig stt en husvisitation för ågon tid sedan egde rum i det erkebiskopiga kansliet i Olmitz för uppspårandet af n skrift, hvilken fästade diocesens dekanus ppmärksamhet derpå, att bakom den siorm, om af frimursre, judar och kristna utan ro för närvarande höjr eig mot konkorlatet, döljer sig ett angrepp mot den kaolska kyrken och tron, och att derför den catolska trons vårdare, liksom deras bröder Frankrike med flerestädes borde uppträda ör konkordatet och åvägabringa en petition ill kejsaren i denna syftnivg. Den erkeviskoplige kanslidirektö en pater Heidenreich lef misstänkt för författarskapet till denna krift. På gruvd af 310 ai grundlagen, iom handlar om störandet ef statens lugv,