Om några brister i elementarskolans organisation och sättet för deras aflägsnande. IH. Men hafva vi nu uppvisat, det stora brister vidlåda organisatiosen af våra elementarskolor till följd af vissa efdelningars öfverbefolkning och de båda lärdomsliniernas partiella föreniog, så uppstår patuligtvis den frågen, hura desea brister lämpligen kunna undarrödjas. Staten kan ej N obegränsade anslag: hon har redan i gavarande afseende visat sig så frikostig, men billigtvis kan begära. Och om än aldrig så stora statsansieg till ökande af elementarlörarnes antslbeviljades, hvad holpe det, då universiteten kuappast ha attlemna tillräckligt många kandidater till de redan befintliga lärerepiatserna! En hvar sak. kuvnig vet, att äfven nu en mängd kollegater och skoladjunkturer måste upprepade gånger anslås lediga, utan att någon kometent sökande till dem anmäler sig. Vi egära derföre ej heller ett ökadt antal lärarelöner: vi önska endast, att vissa iörändringar måtte vidtagas i de närvarande skolförhållandena, hvarigenom vi tro de på pekade bristerna kunna uten nya uppoffringar å statens sida för elementorläroverken sägsnas. 1) Inrättandet af privata elemertarskolor under tillbörlig kontroll tör af staten uppmuntras. Om pålitliga och kompetenta personer begära rättighet att till universitetet dimittera under förbindelse att bestrida de kostveder, som för nödig censur från statens sida blifva erforderliga, synes det ors ej särdeles klokt, om staten för beviljandet af deras anhällan gör för stora. svårigheter. Detta sker, om såsom vilkor uppställes den fordran, sit det läroverk, för hvilket dimiseionsrättighet begä:es, ekell förut ha under en följd af år visat sig motsvara anspråken på ea offentlig skola. Fördelen för en lär. junge af at; vid blifvande afgångsexamen pröfvas af samma lärare, hvilkas undervisning han förut åtnjulit, anses nemligen i allmänhet så sor, att det medför synnerligen stora ekonomiska förluster, att för det relativt ringa antel lärjungar, hvarje klass inom en skola uten dimissionsrättighet vanligtvis till en början erhåller, aflöna ett tillräckligt antal dugliga lärare, bekosta tjenlig lokal o. s. v. Finnes nu ej anledning ait hoppas, det några få års erfarenhet, äfven om denna är aldrig så tillfredsställande, skall synas vederbörande tillräcklig, för att i afseende på afgångsexamen ställa en privatskola i lika rätt med en offentlig läroanstalt, lär det finnas få obemedla1de personer, hvilka våga sig på försöket att träda i epetsen för en sådan inrättning. Vinsten för det allmänna af goda privata elementarskolor ligger för öpnen dag. Först och främst äro ju statens skolor så öfverbefolkade, att, oaktadt den ena nya lärarelönen efter den andra erhålleg, skolstyreleerna ofta äro i största förlägenhet, huru de skola reda sig vid det ständigt växande tillloppet af lärjungar. Statens tillgångar anlitas hårdt, skollärarnes krafter medtagas i förtid, och lärjungarne blifva det oaktodt ej alltid så tillgodosedda, som deras föräldrar och målsmän anse sig ha rättighet att fordra. Att många förmögnare föräldrar föredräga att insätta sina, söner i enskilia skolor, der sådana med de offentliga lika berätiigade finnas att tillgå, det bevisas tills räckligt af Stockholms lyceum, och Göteborgs realgymnasium, de nda privilegierade privatskolor, vi i Sverge ega. Men utom det, att statens skolor gencm den af oss föreslagna åtgärden skulle befriss från den öfverfullhet, som nu i desssa mångenstädes råder, låge en stor fördel i den täflan, som härigenom komme att uppsiå. Det är ej vår afsigt insinuera, det löärarne vid de svenska elementarläroverken icke äro redbare män, gom i känslan ef sin pligt-ega eggelse nog till uppbjuden af all sin kraft för att fylla sitt vigtiga värf; men vi tro, stt månget godt fynd i afseende på undervisningsmetod och anordnivgar skulle kunna göras, derigenom ett oftare på ett ställe funnes tvenne jemnstående, med hvarandra täflande läroverk.