NR TN PS RV OG psalm; de skulle kunva fö dra Lasse-Majas historia och andra pbyggliga saker; men att tilisammansgs sa ett kapitel i bibeha vore döv. gträn-äi ligen förbjudet. I hjöfvudstaden Och pålk skilliga andra orter (kunna anhä ne aflu t Pfrämmande trosstmfund? möj! talrika, att de kuna förskafft? sig en rskiid kyrka eller ef bönebus; Den der rarest endast några få och fattig mmar af samma religitonssamfun ulle det vara dem allsdeles för t på något sätt söka ge lse. Medlem af tillåtet främmande tros-n mfund? blir genom denna bestämmelsej si älld utom den allmänna lagen och förneid en rätt, som genom förordningen af n 26 Okt. 1858 (hvarigenom konventikel akatet upphäides) blifvit medgifven svena medborgare i allmänhet. Det synes sålunda vara med fallt skäl, m bapiisterna fordra, att innan de kunnaln öra ett försök att erhålla kongl. sanktionh ir ett af dem bildadt trossamfund, denna rimliga och obilliga bestämmelse i 186 rs förordning blir förändrad till någ fverensstämmelse med 16 i regeringsrmen, som bjuder, att konungen bör ?inens samvete tvinga eller tvinga låta., atan la sydda hvar och en vid en fri utöfningaf sin ligion så vidt han derigenom icke stör samällets lugn eller allmän förargelse åstadkom-f jer; och att andra momentet i 1 af 186018 rs förordning sälunda skulle komma attls elt enkelt få lydelsen: bifalles ansöknin-, en, ege församlingen och hvarje dess medom rätt till fri utöfning af sin religion, så idt han icke derigenom -störer samhällets aga eller allmän förargelse åstadkommer. ör vår del måste vi gå något längre och S rka en fullständig omarbetning af helal? enna lag, så att den i det närmaste ansluer sig till den norska dissenterlagen af d.l; 6 Juli 1845, hvars mått af religionsfrihet 1 onung Oscar då förklarade vara öfvers nsstämmande med nutidens begrepp om l olerans och med folkets odlingsgrad. Denna lags hufvudsakliga innehåll kan i yttersta korthet sammanfattas sålunda: De som bekänna sig till kristna religionen, men icke tillhöra statskyrkan, hafva frireligionssfning inom lagens och sedlighetens gränser och ! unna bilda församlingar under egna prester el-: er föreståndare, hvilka inför vederbörande civilnyndighet skola afgifva en skriftlig ed eller försäkran, att de i sin befattning vilja ställa sig staens lagar till efterrättelse och vara sanning och : pligt trogne, i hvilket hänseende de äro lika med : statens embetsmän ansvar underkastade; de ut-: färda attester och meddela autoriteterna upplysningar rörande sina församlingar, i likhet med hvad statskyrkans prester åligger. Dissenter äro frikallade från andra afgifter till statskyrkan än tionden och pålagor, som häfta vid de egendomar, af hvilka de äro i besittning. Kyrkobyggnadsföretag för dissenterförsamlingar skola anmälas för civilmyndigheten och gudstjensterna måste vara offentliga. Dödsfall och barns födelse skola dissenter anmäla för pastor loci inom en månad. Mellan dissenter skall äktenskap med laga kraft stiftas medelst ett inför civilmyndighet ge dokument. Barn af äkta makar, af hvilka den ena tillhör statskyrkan, anses tillhöra denna, så framt ej föräldrarne afgitva en uttrycklig förklaring om motsatsen. arn af tvenne dissenter anses icke tillhöra statskyrkan, så framt ej föräldrarne derom afgifva uttrycklig förklaring. Dissenters barn kunna fritagas från religionsundervisningen i de offentliga skolorna, hvaremot skolstyrelsen på hyarje ställe eger att tillse, det barnens undervisning ej heller i afseende på religionen varder försummad. Dissenter deltaga i afgifterna till fattigväsendet, skolorna 0. 8. v. liksom statskyrkavs leaamöter. Ingen erkännes i allmänhet hafva utträdt ur statskyrkan, förrän den, efter att hafva uppnått en ålder af 19 år, infinner sig hos pastor och anmäler sitt utträdande. Särskilda undantag i afseende på åldern, äfvensom rörande:uppskof med konfirmation 0. 8: v., bestämmas af konungen. Stränga straff stadgas för den, som genom löften om timliga fördelar, bedrägliga medel, hotelser eller andra bevekelsegrundet, som stå i strid mot allmän sedlighet, söker att bringa någon öfver från en trosbekännelse till en annan. Ingen trosbekännelse frikallar från allmänna medborgerliga Pligters uppfyllande. z Den anhällan om kongl. sanktion för ett redan färdigbildadt främmande trossamfund? som 1860 års förordning föreskrifver är, såsom vi redan visat, orimlig och den är tillika icke ur någon statsräson behöflig. Norska regeringen har, utan någon sådan bestämmelse, dock pröningsrätt med afseende på uppkommande dissenterförsamlingars läror, då lagen visserligen medgifver fri religionsöfning, men endast ?inom lagens och sedlighetens gränser? och staten sålunda icke kan t. ex. tolerera någon sekt, som predikar månggifte och avnat dylikt. Skilnaden är den, att det icke beror blott på norska regeringens godtycke, såsom hos oss är fallet, att tillåta eller vägra en dis senterförsamling att konstituera sig. D många särskilda varningsgrader en person skall genomgå, för att kunna utträda ur svenska statskyrkan kunna också endast betraktas såsom orimliga trakasserier. Man kan lätt tänka sig, hvad det vill säga om t. ex. i nordliga delen af Dalarne finnes en erson, som omfattar baplistiska åsigter och till följd deraf först skall bege sig till närmaste prest, t. ex. komminister eller kaplan, för att tillkännagifva att han är en affälling från den rena evangeliska läran? oaktadi han är innerligt öfvertygad om, att han just omfattar den evangeliska läran i sin renhet; derefter skall begifva sig till vördig prosten, för att af honom skurpensas för sitt affall; derefter begifva sig kanske 15 —20 mil ned till Westerås, för att i sittande konsistorium ytterligare skurpensas för det oförsvarliga tilltaget att försöka tro och tänka något annorlunda än hans prest; derefter och sedan han tillryggalagt vägen hem åter besöka kyrkoherden, för att ytterligare få sina fiskar varma och om han ändock står fast i sin tro, göra anteckning derom i kyrkoboken; derefter bege gig till lagligen erkänd föreståndare för främmande tros samfund? för att der låta inskrifva sig och derom erhålla intyg och slutligen med detta intyg åter begifva sig till kyrkoherden, för att konstatera, att han numera. verkligen utträdt ur: statskyrkan, Dessa-upprepade Myarpingar? utgöra — såsom vi redan antydt — i sjelfva verket endast vexationer; oafsedt det verkligt svåra och betungande i att underkasta sig hela denna serie af tillrättavisningar, äro de i sig sjelfva kränkan de och föga öfverensstämmande med den aktning för andras samvete och -öfveriygelse, som tillhör ett hyfsadt samhälle; då man, i de flesta fall åtminstone, bör förut kt RAR RA ta ÅR RÖ dot koret att