Aftonbladet – 3 december 1867, sida 3

SFörfattaren? yttrar vidare: Intet vinstbegår Pbesudlar denna herrliga affär, som i sjelfva ver ket icke har annat ändamål, än att rädda, er jordbrukare och möjligen tillskynda hans bi Pträden duktiga arvoden.? Hela denna mening kan jag ej riktigt fatta, eller, rättare sagdt, jag fattar den alltför väl vara i full harmoni mec författarens? hela uppträdande i denna sak Att jag, liksom hvarje annan jordbrukate, hvil ken lyckas sälja egendomen till ett någorlunds skäligt pris, derigenom blir räddad från den eko nomiska undergång, som i dessa tider gifvet bli en följd om en egendom förstiljes till de fabulöst låga priser man dagligen ser att egendomar exe. kutivt försäljas till, erkänner jag villigt, men kan jag ej begripa att detta skulle vara en så oer hördt stor olycka att författaren? anser sin samvetspligt? fordra hans uppträdande deremot eller kan författaren möjligen vara så koftsynt, att han verkligen tror att om jag, till följd afialla de trakasserier jag varit och är underkastad, ej skulle kunna uppehålla min ekonomiska existens tilldesg bolaget träder i verksamhet, bolaget der. före komme att upplösas, eller den id, som lig. ger till grund för detta bolag, derigenom för qväfvas. Jag kan eji förmoda detta, men om Mförfattaren verkligen hyser sådana tankar, 88 kan jag försäkra honom, att detta bolags wvara eller icks vara ingalunda är beroende af min en skilda affärsställning, samt att hela iden redan omfattats med sådan välvilja och ett sådant intresse af större delen utaf landtbruksbefolkningen i riket, att den ej vidare kan förqväfvas. Den kan af egennyttans och kortsynthetens förenade krafter till en tid förhindras i sin utveckling, men den spränger slutligen, på ett eller annat sätt, dessa bojor och visar att landtbrukaren och folket i3allmänhet äro till myndig ålder komne. Den som vill läsa kalkylen för bolagets verk samhet och derefter vill, efter sitt samvete, af gifva ett sanningsenligt omdöme, måste nogsamt finna och erkänna att bolaget under sin verksam hetstid kan utlåna 740,000 rdr, derutaf 380,00C rår på 13 å 14 års amortering; om dessa medel tillhandahålles jordbrukare tror jag mig kunna påstå att endast detta bolag skall kunna rädda ej blott en utan många landtbrukare, hvilka nu. till följd af omöjligheten att kunna fördelaktigt placera dess inteckningar, störtas uti ekonomiskt elände. Insinuationen om dugtiga arvoden? åt för menta biträden, är af beskaffenhet att till och med författaren, vid närmare eftersinnande, sannolikt önskar haft detta osagdt. Jag har nu öppet inlåtit mig i svaromål på författarens utgjutelser, ehuruväl jag, på sätt redan är nämndt, anser författaren dervid haiva nedsjunkit på ett område som bör vara fridlyst för publicistens verksamhet; eller skulle förfat taren? anse det vara tillständigt för mig eller någon annan, att för allmänheten framlägga hvad jag har mig bekant om de lagsökningar mången af. Sverges landtbrukare för närvarande är, och åtskilliga nuvarande penningmatadorer varit underkastade? — Jag tror det ej, utan är öfvertygad att författaren, vid lugn besinning, i likhet med mig skall instämma uti hvad bankdirektören hr A. O. Wallenberg så riktigt antyder i föl jandg, uti Aftonbladet n:r 250 och uti Nya Dagigt Allehanda n:r 261, intagne så lydande skrifvelse. Till Redaktionen af Aftonbladet ! Om införande uti eder aktade tidning af följande utdrag ur Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning, utvisande dess redaktions nuvaranrande. åsigter om ett rätt och grannlaga bruk Paf tryckfriheten, anhåller jag vördsamt. ?Stockholm den 26 Oktober 1867. A. O. Wallenberg.? Härefter följer det af hr Wallenberg åberopade utdraget, deruti bland annat säges: Det finnes en frihet, hvilken är lika dyrbar gom tryckfriheten, det är den enskildes frihet, den innebär trygghet mot allt våld, vare sig från statens eller näst:ns sida, så länge man gjelf ej kränker a annans frihet. Häri li ga gränserna för den enskildes både rättsoc frihets-sfer, och denna trygghet gäller ei blott den materiella egendomen, den gäller ock allt hvad som hör till samvetets område, den gäller ?derjemte heder och ära.? ?Hvarje kränkning af den enskilta medborgaPrens goda namn och anseende är ett olofligt ingrepp i hans frihet, hvaremot statens lagar böra gifva honom skydd förmedelst bestraffande af frihetens väldförare.? Enskilta handlingar och enskilta personer måste vara fridlysta.,s5-25— Sådana angrepp tillåtas ej strafflöst i det muntliga talet; skulle de då tillåtas i tryck inför en stor allmänhet?? Så är det icke frihet, att smädaren får strafflöst kränka min heder och mitt goda namn, utan ?det är laglöshet och våld.? Dessa grundsatser, hvilka jemväl, i ett af lagen skyddadt samhälle, godkännas af alla rättsinnige personer, torde vara tillfyllest för förkastelsedomens uttalande öfver författarens sätt att ingå på det, för hvarje individ fridlysta enskilta området. Stockholm den 28 Nov. 1867. Henning ATaube. Vi enmärka för dagen endast, att en i den stora allmänhetens intresse företagen undersökning i afseende på företag, söm gå ut på att i en ofantlig mängd småposter draga till sig penningar från allmänheten, icke får eller kan förblandas med af skadeoch smädelystnad företagna personliga anfall. EON