Aftonbladet – 2 december 1867, sida 3

ut-Ide fordna romerska, nu med konungarike II ltalien införlifvade provinserna, skolaindra lelgas. Kommer detta förslag att framställa otloch af kamrarne antagas, kan en könflik n,med Frankrike icke gerna undvikas. ET ke—— A-— ta Se Do tro feniornas afrätining i rRManohester. er (Efter en korrespondens till Indp. belge.) a et te Allen, Lark:n och Gould, de tre fenier som för en månad sedan dömdes till döder såsom de förnämsta upphofsmännen til I mordet å polissergeanten Breet, hvilken dö n dades i Manchester, då två fenianchefer. -Jöfverste Keely och kapten Deasy, med vålc HI be befriedes ur polisens händer — desse tre olycklige, söger jag, afrättades klockan 8 på morgonen i dag i Balford, en stad, som Jendast genom en ström skiljes från Man. chester. Tilloppet af åskådare var ofantligt Istort, men tack vare de af myndigheterna a I feniers... I Manchester midt i netten och tog mig en bostad med utsigt åt Salford. i hvilken grefskepets fängelse är beläget, Jinnesluter en folkmängd 2f200,000 personer, I vidtegna utomordentliga försigtighetsmåtten, blef lugnet icke stördt. Maa måste gå flera århundraden tillbaka i vår historia för att finna ett motstycke till en dödsdom, som väckt så mycket intresse och nyfienhet samt gjort så mycken uppståndelse som dessa tre Jag ankom från London till Denna stad, nästan alla tillhörande arbeteklassen; här ligga äfven Manchesters irländska qvarter. Kl. 2 på morgonen voro alla bus upplysta; många källarlokaler voro öppna samt uppfyllda af män, qvinnor och till och med barn. Ämnet för alla samtal var den. afrättning, som om några timvar skulle ega rum, och om icke den dialekt, man der hörde talas, hade föriådt, att västen alla kuuderna voro irländare, skulle qvinnornas drägt ha lemnat tillräcklig upplysning härom, ty de hade sina hufvuden insvepa i schalar enligt sitt lands bruk. Der funnos äfven många främlingar, som ej hunnit orientera sig i staden. Jsg nämnde nyss, att Manchester är skildt från Balford genom en ström, som kallas I: well; vattnet deri är så mörkt, att man kan gifva det alla attributer af Styx. Vi passera den öfver strömmen slagna bron och äro i Salford. Annu några steg, och vi befinna oss midtför fängelset, der de lifdömde förvaras. Det är en stor byggnad af tegel, omgifven af en rund, 40 fot hög mur, hvars enformighet efbrytes af små torp, placerade på lika stort afstånd från hvarandra. Man kommer dit på 5 af Manchesters hufvudgstor, hvilka alla draga sig ihop vid Bailygatan. På södra sidan af denna ungefär 2 eng. mil långa gata befinner sig en rad handelsbodar. Ea af Liverpooljernvägens hvalfbågar går öfver gatan på dess midt nära norra gränsen af den mur, som inhöguar fängelset. Midt på denna mur hade man gjort en ungefär 3 fot bred öppning. Strax nedom denna öppaing, som låg minst 30 fot från marken, befwnn sig schavotten; det var en platf rm af 4 fots bredd och 16 fots längd. En ekpianka, uppstöttad i echavottens båda ändar, lig öfver denua en manshöjd derifrån. Tre starka krokar voro fästa i plankan på 3 fots afstånd från hvarandra; ett rep hängde ned från hvarje krok; så såg galgea ut, der han liksom bängde i luften, och fölkrassan skulle kunnat sett den på längt häll, om det icke hade varit ganska tjock dimma. Från midnatten ända till degningen bade ucgefär 5000 personer varit samlade i närheien af schavotten; men i afrätiningens ögonblick voro slla närbelägna gator fullpackade. De stängsel, som hindrade folket att nalkas galgen, bevakades af polis och specislkonstaplar. De sistnämndes antal uppgick till mer än 2000; de voro beväpnade med konstapelsbattonger cch buro ett slags armskena på högra armen. Alla strategiska punkter voro besatta med linietrupper. Kl. 7 blefvo pressens representanter insläppta i fängelset. Den andra jerndörren, hvilken lemnar inträde till fängelsegården, bevakades af en afdelning linietrupper. På fängelsets vestra sida ligger den trappa, som leder till galgen; midtför trappan är dörren till de lifdömdes cell. Här stod åter ett kompani linietrupper uppstäldt; ett annat var posteradt vid foten af trappsn. Två kanoner, laddade med drufhagel, etodo färdiga på gården; de betäcktes af ett starkt kompani highlanders. Platformer hade blifvit uppsatta längs utät och i jemnhöjd med muren på motsatt sida mot schavotten. Del. voro garperade med soldater, färdiga att besvara de skott, som kunde komma attaf; skjutas mot galgen, ty ett rykte hade varit i omlopp, att fenierna tänkte försöka skjuta delingventerna, då de trädde ut på schavotten, för att bespara dem skammen af dödsstraffet. Kl. slår 8, från de närbelägsa kyrktornen ljuder ejälaringniog, man hör skranimel af riglar, dörren till de lifdömdas cell öppnas, och dödståget skrider fram till de trappsteg, som leda till galgen. Allen går främst, derefter Larkin, sist Gould. De ha armarne bakbundna. Hr Gadd, en katolsk prest, följer dem; han är klädd i messkjorta, hål. ler krucifixet mot sitt bröst och läser beredelseböner. Derefter kommer Caleraft, Londens bödel, biträdd af sin embetsbroder i Bristol; fångarne bevakas tätt på sidorna af fängknektar och passera genom en baie af soldater för att komma till foten af galgtrappan. Allen är blek, men vandrar med högburet hufvud; Larkin synes nedslagen; Gould måste man hjelpa att komma uppför trappan. De tre fenierna passera genom öppningen i muren och försvinna ur vår åsyn. De befiana sig på den olycksbrivgande platformen. Till fängelsegården hör man ett brak; det är platformen, som faller, detär stödet, som dreges undan delinqveaternas fötter. Man har berättat för mig, att Gould förorade sgansningen, då han trädde ut på ichavotten, samt att Larkin och Allen omamnade hvarandra, innan de ställde sig unler repet. Lugnet blef icke stördt, och ingen olycksrändelse har, såvidt jag ver, tilldragit sig Skämt och Allvar.