Aftonbladet – 2 december 1867, sida 3

År det bevillningsförordningens mening: att husbonde skall erlägga särskild bevillning för betjening? Till Redaktionen af Aftondladet ! Under derna rubrik innehåller n:r 278 af denna tidning en intressant och särdeles sansad belysning ef saken i fråga. Ehuru insändaren ganceka grundligt behandlat densamma, torde dock ytterligare några ord böra tilläggas. Insändaren synes nemligen icke vara helt och hållet på det klara med afseende på tolkningen af bevillningsförordningen. Detta är alldeles icke att undra på, ty då man år efter år ger taxeringsberedningar och komiter fortsätta på samma, ehuru öfverklsgade sätt, så kan man verkligen bli tvebågsen om man ej intränger i eaken bättie. Gör man det, så skall man finna att bevillningsförordningen tydligt och klart i 83 påbjuder: att hvar och en, som utgör bevillning efter 2:dra artikeln bör erhålla särskild debetsedel; i 88 : att husbonde eller arbetsgifvare ansvarar för tjenstehjons och arbetares personella utskylder, Sävlga dessa senare 10ke efter 2:dra artikeln skola erlägga bevillning; ytterligare synes af ssmma 88 , att: För hvad husbonde eller arbetsgifvare, i följd af honom sålunda ålicgande ansvarighet måste utbetala, är han berättigad att genom afdrag innehålla på sitt folks lön eller inkomster. Höraf synes tydligt och klart, att hvar och en, som skattar efter 2:dra artikeln, skall ha särskild debetsedel; att husbonde eller arbetsgifvare icke ansvarar ens för sitt folks personella utskylder, då det är beskattadt efter 2:dra artikeln; och att hugebonde icke eger tätt att genom afdrag innehålla på tjenares lön, eom efter 2:dra artikeln beskattas. Månne icke detta är alldeles oförtydbart och klart. Granskar man äldre: bovillningsförordningar, eå finner man ju:t i dessa eller motsvarande parsgrefer, att ordställningen, från att vara oklar och tvetydig, i följande förordninger förtydligats till det klara och oförtydbara, som nu stadgas. Nu säger dessutom instruktionen för taxeringeförrättningarne i 3, att bered ningar och komitte: böra ställa sig till ovilkorlig efterrättelse de föreskrifter bevillningsstadgan innehåller. Mean må då väl fråga, buru det är möjligt att hufvudstadens taxerings-män duck kunna handla tvärtemot derna stadga. — Det kan endast förklaras sålunda, att då det nya taxeringssättet infördes, tillämpades den då gällande (1861 års) stadga med dess otydliga 894 sålunda, att bandelseiler fabriksbetjenter och arbetare beskattades, äfven för 2:dra artikeln, på husböndernas debetsedlar. Detta beqväma sätt utbildades så småningom tills äfven tjenstehjon taxerades på samma vis, och dermed bar fortsatts och vividgais tills nu, oaktadt iterkommande klagomål och tydligare stadga. Sedan dock saken har kommit på tal inför offentligheten, så torde det icke videre låta öra gig att fortsätta i samma riktnivg, så mycket mindre som formuläret n:r 14 tili debetsedel alldeles icke innehåler dylika poster under 2:dra erlike:n, som msn pu ser här i Stockholm både skrifna och tryckta. Dessa äro nemligen, enligt ofvansiående g5, belt enkelt olagliga. Också tro vi, att det är hvar och ens ovilkorlica rätt att icke be aia hvad sålunda emct leg blifvit honom lebiteradt. Må man alldeles icke säga, att det är en obetydlighet som sålunda af husbonde eller irbetsgifvare skulle komma att betalas. Det utgör nemligen för hvar person, som bekattas för en inkomst af endast 400 rikslaler (med afärag) dock omkring 7 rår. Då nu en busbonde eller arbetsgifver2 kan a många sålunda och högre beskattade jersoner hos sig, så inses lätt att det icke ir en småssk. Dessutom är en orättvisa Idrig en småsak. Det värsta af allt i denna sak ör dock det