Aftonbladet – 2 december 1867, sida 2

STOCEEOLM den 2 Deo. Under de sista veckorna har den romerka frågan och talet om den tilltävkta konsressen alldeles trängt i bakgrunden frågan om Nord-Slesvig och de förhandlingar som härom, enligt uppgift, skulle föras i Berlin. Kölnisehe Zeitung innehåller emellertid nu rörande denna sak en artikel, som är af så stort intresse att vi anse oss böra meddela densamma i sin helhet: Hr von Quaade har rest till Kjöbenhavn för att afgifva berättelse om sina underhandlingar med preussiska kommissarien hr Lothar Bucher rörande de af Preussen fordrade garantierna för de tyskar, som äro l. bosatta på det område, hvilket enligt fre-! den i Prag skall återlemnas till Danmark. Man torde minnas, på hvad sätt frågan om garantierna väcktes till lif. Nära ett år hade förflutit sedan freden i Prag, och Preussen hade ännu icke gjort någon min af att återlemna Nordslesvig till Danmark. Tvärtom gynnade den man, som Preussen ställt i spetsen för Slesvig-Holstein, öfverpresidenten von Scheel-Plessen. öppet det parti, som agiterade för, att Preussen alldeles icke skulle verkställa Pragfreden i afseende på Slesvig. Det var krisen i Luxemburg-frågan, Konferensen i London skulle göra sista försöket att i godo bilägga frågan om Luxemburg. Då, omedelbart före Londonkonferensens öppnande den 7 Maj, tillkännagafs det, att Preussen i Kjöbeohavn tagit de första stegen till Pragtredens utförande. Såsom det sedermera visade sig, bestodo dessa första steg blott deri, att Preussen påminde den danska regeringen om artikela 5 i Pragfreden, men i stället för att framställa eg om dennas utförande, endast frågade, hvilka garantier Danmark ville lemna 0. 8. v. Detta steg af Preussen har öfverallt blott funnit en tydning, nemligen att Preussen ville förhindra, att man på Londorkonferensen på ett obehsgligt sätt påminde om Pragfreden. Men töröfrigt tanns det högst två åsigter om Preussens steg i Kjöbenhavn. Några menade, att Preussen ville draga ut på tiden, andra trodde, att det blott gjorde konster, för ait slutligen helt och hållet undandraga sig uppfyllandet af sina fördragsenliga förbindelser. Hvad den senare tolkningen engår, så ha vi hållit oss fjerran från en sädan pessimism. Vi ha alltid ansett för en omöjlighet, att Preussen skulle begå ett öppet tördragsbrott, och att en så trofast och redlig karakter, en så ärorik monark som konun Wilhelm skulle genom en sådan fläck för verld och efterverld vanställa sin blanka hederssköld från Sadowa. Vår goda tillförsigt har icke heller svikit oss. Sjelfva partipressen i hertigdömena, hvilken till en början med den största fräckhet alla dagar oförstäldt fordrade, att konung Wilhelm skulle bryta sitt ord, på det att det tyska partiet i Slesvig-Holstein skulle få behålla sina 100,000 danska heloter, har insett, att man till en preussisk konung icke kunde komma fram med en så skamlig begäran. Hon har stämt andra strängar. Hon lägger nu tonvigt på, att det icke kan vara någon fråga om att icke verkställa Prag. freden i afseende på Slesvig. Preussens vemödanden i underhandlingarse med Dans mark borde endast vara riktade derhän att fordra af Danmark en så fördelaktig gräns som möjligt. De slesvigholsteinska tidningarne och korrespondenserna ha också ofta bemödat sig att draga ensådan såvidt möjligt fördelaktig gräns. Frågan blir nu blott hvad man menar med en fördelaktig gräns. D2t tyska partiet är af den meningen, att ju större stycke af det danska Slesvig Preussen icke utlemnar, desto bätre är det sörjdt för Preussens statsfördel. Vi ha med intresse följt alla sådana försleg och på kartan noga utprickat dem för oss. Det komiska dervid är blott, att om i dag en tysk patriot dragit gränsen så långt som möjligt i norr, kommer en annan i morgon, som öfverträffar honom i patriotiem och går ännu längre mot norr. En drager gränsen så långt åt öster, att den ligger endast ett stenkast från den jutska gränsen, men lemnar dercmot det vestra, obestridligen stockdanska Slesvig ända ned till Höjer ät Danmark; en annan skrifver från någon kyrkby i vester, att det ju icke går an stt lemna danskarne en sådan tysk kulturpost szom hans kyrkby. Måhända bestär kyrkbyns hela tyska kultur endast af författaren, som blef utnämnd till pastor, sedan hans företrädare, likasom bundra andra slesvigska prester, blifvit bortjagad blott derföre, att han såväl som hela hans församling var af dansk härkomst och danskt sinnad. Och detsaknas icke en gång sådana patrioter, som icke vilja lemna bort någonting alls, ja som, om möjligt, vilja taga hela Jutland till på köpet. n kommer ihåg skalden Adalbert grefve:Baudissan, som vill med en jättedam sammanbinda den lilla Romön med fastlandet, från bvilket den är mer än en tysk mil afläg:en, för att grundlägga en handelsplats, mot hvilken Hamburg och Bremen äro mnunnekloster, och med tiden tappa ur hela Östersjön. Vi ha från början fäst uppmärksamheten på, att hela spektaklet går ut på att få en förevändning att undanhålla Danmark hvad som fördragsenligt tillkommer det. Den fantastiske grefven, som börjat resa omkring med sina försleg, har haft den artigheten att sjelf bekräfta våra anmärkningar. Han yttrade nyligen i sia resepredikan i Slesvig, att det fäderneslandsfiendtliga partiet, såsom han behagar uttrycka ERNER EEE IAEA TATE RET