Aftonbladet – 30 november 1867, sida 3

AT Fi ör i latt mängden af upptagna kulturföremål för titager intrycket at de intressanta nivåkurvor r na, hvilka han kallar isohypser?. 1 Deretter visas, huru i de flesta stater d 1 li stor skala upprättade officiella kartverke: tjsedermera genom statens försorg officiel r J utgifvas i mindre skalor. BSåvidt viej miss förstått författaren, är Storbritannien de il enda land, der all dylik utgifning och om .jarbetning i förminskad skala af statens enda t) stora kartverk är öfrerlåten åt den enskilde företagsamheten. Detta förhållande förtje i nar att anmärkas med tillämpning på värt tioch blir då af stor vigt. il Som bekant är, förminskar vår 1opogra :I fiska kår sina stora bladkartor till hälfter tj mindre skala och i form af länskartor, hvilrj kas spridning bland allmänheten kanske äl I dubbelt så stor som bladkartornas. Somvi ej ega tillgång till sifferuppgifter, kunna vi i ej säga huruvida försäljningsinkomsten be. ltäcker utgifningskostnaden, men tro oss kun. na betvifla det, emedan äfven till länskar I torna användes koppargravyr, ett förhållan. I de, som vi förut ansett oss böra klandra så I som alldeles för dyrt i förhållande till läns; kartans vigt. Skulle äfven någon ringe vinst kunna uppstå, hvilket vi högeligen betvifla, så förlorar i alla händelser det allmänna derpå Jatt topografiska kårens personval, i stället för att sysselsättas med nya kartarbeten och mätningar, förrättar arbeten, hvilka utan utgift för staten kunde öfverlåtas åt enskilIda förlägaares täflan. Exempelvis nämna vi Nyköpings länskarta, hvars gravering i keppar enligt en — dock antegligen öfverdrifven — uppgift lärer ha kostat 13,000 rdr rmt, men hvilken en enskild förläggare kunnat låta gravera jemförelsevis lika väl i sten för föga mer än 3000 rdr. Denna vår på obestyrkta siffror och antaganden bvilande framställniog kan så mycket mindre betraktas härflyta af begär :tt klandra, som den icke officiella kartetekniken och den enskilda företagsamheten ännu ej kunnat uppträda såsom medtäflare på ett fält, hvilket staten dock snart torde finna egen fördel er utrymma, såsom den gjort i Engand. Mindre utförligt behsndlas sjökartorna, och våra omnämnas alls icke, ehuru de, liksom våra geologiska, hedrades med utmärkelser. Bland vetenskapliga verk utställda bland sjöksartor nämner författaren Trait des projections des cartes geogra?phiques par A. Germain, ingenieur bydrographe de la marine?. Denna vetenskepsgrens litteratur är icke rik, och som vi under en längre tid begaguat ifrågavarande arbete, kunna vi till vederbörande rekom mendera det såsom d t fullständigaste som finnes utgifvet och såsom öfverlägset Littrows, Schmidts m. fl. utmärkta äldre arbeten i denna väg. Vid betraktande af hydrogrefiska kartor, hvarmed bär ej förstås sjökort, utan kartor öfver floder med deras områden, vattenstånd och dylikt, tyckes författaren i allmänhet ha funnit dem vara jätteverk al mekaniskt arbete men utan högre förståndig uppfattning och utan hvarken rent praktiskt eller vetenskapligt värde, i hvilka afseenden de varit mycket underlägna de: bekanta amerikanska arbetet öfver Misisippi. Vi anmärka detta förhållande endast derföre, att det i många fall är alldeles såsom hos oss, och medan det tyckes utvisa, att vattenmätningskonsten i allmänhet tyckes s:å på en mycket låg ståndpunkt, troligen af brist på litteratur eller allmännare kända mönsterarbeten. Vid betraktande af de geologiska kartorna anmärkes, att de skandinaviska äro af stort intresse i anseende till de egendomliga geologiska förhållandena. Om Sverges gelogiska undersökning nämnes, att den åskådliggöres i skalan 1: 50,000, alltså ganska utförligt, men tyvärr utan terräng. Den, som ej eger särskild fackkunskap, torde instämma med oss i den förmodan, att den begagnade skalan är alldeles för liten för att kunna fylla det speciella målet att utvisa de olika företeelserna på hvarje egendom, men tyvärr också för stor för att blott redogöra för ett lands alimängeologiska karakter, åtminstone om man tager vårt lands storlek, ringa befolkning och penningtillgångar med i räkningen. Vi tro att de geologiska förhällandena kunnat inrekognosceras på topografiska kårens kartblad i hälften mindre skala. Deremot måste vi ogilla förf:s anmärkning om den bristande terrängen, hvilken brist vi anse vara en af geologiska kartverkets förtjenster, enär den är ersatt med äfven för annat ändamål värderika och talrika höjdsiffror. Slutligen omnämnes, att endast 2 prof fionas på geologiska studiekartor?. ?Das eine ist eine Karte der Glacialzeit (Glacialleran, eigentlich Hisleben?) im sädglichen Schweden.? Läsaren finner, att förf. gjort ett komiskt misstag med Erdmans bekanta karta och öfversatt leran? med ?Leben?. Särskildt omnämnes en jättestor geologisk karta öfyer Norge, Under afdelningen kultuikartor? omnämnes sent omsider vårt ekonomiska kartverk, hvars officiella natur blifvit förbisedd. Utan att afgifva något omdöme, yttrar förf. blott, att skalan är 1 : 50,000, kulturformerna föräärgegorda med färg och terrängen schrafferad. E Anmärknisgen om terrängen är oriktig, men detta är icke anmärkerens fel, utan kartverkete, och den store geografe.: Sydow begick redan samma misstag samt uttalade på grund af detta oundgängliga misstag en kritik öfver det oriktiga att belasta ekonomiska kartor med terräng. Schrafferinoen på de ekonomiska kartorna utmärker alls icke terräng eller markens reiief, utan blott steneller bergbunden mark. Ehuru äfven dylikt markerivgssätt är i kungligt bref uttryckligen förbjudet och ehpru deivarit offentligt klandradt, qvarstår det, oförklarligt nog, ännu, och bidrager att minska värdet af vårt lands förnämsta kartverk, — Bland i dessa dagar utkomna märkli,! gare litterära nyheter nämnes vi: Ea ny del af Svenska Akademiens Handlingar, innehållande fjerde afdelvingen af von Beskows skildring af Gustaf III; Qvinnans historia af E. Legouve, ett särdeles mtressant arbete, öfversatt på svenska af Turdus Merula;l somt ett nytt arbete af Flammarion med titeln Fantasiens verldar och verklighetens verl am Tja häda artatnämnda arhkotana tiil