Aftonbladet – 30 november 1867, sida 2

Till generalpostdirektör har i går blifvit itnämnd departementschefen A. W. Roos. Denna regeringsåtgärd skall utan tvifvel 1relsas med lifligt biiall af hela landet, med indantag måhända af en liten krets, som insett sig ha uteslutande privilegium på la chefsplatser. Hr Roos har först såsom ekreterare och sedan såsom departementschef i det verk, hvars främste styresman van nu blifvit, haft tillfälle att utveckla så nycken duglighet och energi vid genomörandet af den mängd reformer inom postväsendet, som den senare tiden påkallat, att cke ringaste tvifvel förefanus, att han var len mest kompetenta person, som kunde ifrågasättas till den förre, äfvenledes högt förtjente, chefens efterträdare. Men beklagligen har man här i landet blifvit så van vid att se chefsplatser bortgifvas för att bereda reträtt åt afgående, ofta utarbetade, statsråder, eller sinekurer åt uttjenta högre militärer, eller innehafvare af något klingande namn, att vi bekänna oss ha med verklig öfverraskning erfarit, att vid detta tillfälle dugligheten rätt och slätt blifvit tagen i betraktande. Det är att önska, och skulle lända statsförvaltningen i alla dess grenar till ovärderligt , om regeringen fortginge på den nu Sålda banan och för allo öfvergåfve den hittills så ofta följda slentrianen vid chefsplatsers tillsättande. I högsta måtto önskvärdt vore ock, att den grundsats, som ou gjort sig gällande vid den ifrågavarande utnämningen, då man nemligen valt en med verket fullt förtrogen och till befattningen lämplig och duglig person, måtte iakttagas äfven vid befordringar till de detsamma underlydande poster, och dessa upphöra att betraktas såsom sinekurer åt personer, fullkomligt främmande för dem tillkommande åligganden och ofta fullkomligt odugliga att bestrida dem. Det sätt, på hvilket en mängd indrägtiga platser inom postverket — likasom inom en och annan förvaltningsgren i öfrigt, exempelvis vid jernvägstratiken — blifvit tillsatta, och döt sätt hvarpå de blifvit skötta, innefatta betydelsefulla vinkar för representationen meå afseende å dessa platsers behböflighet — vinkar, som vi hoppas icke skola blifva förbisedda, då man en gång för allvar gtipet sig an med få gan om en reduktion ar denna här af embetg och tjenstemän, gom nu trycker på stag, budgeten; men så länge dylika platse bip hållas, böra de åtminstone bekläd: män, som förstå att sköta dem ochi gjort sig genom föregående verksamh4 förtjenta af någon befordran. Tyvärr vittnar en i gårdagens Posttidning kungjord postmästare-utnämning icke derom, att regeringen ännu bestämt sig för att lyssna till rätt visans kraf i detta afseende.