Aftonbladet – 29 november 1867, sida 3

ja I nedanför Djupskolafvan varande timmer. — P är ) frågor af br Tengvall uppgaf vittnet, att vi flottningen meddelats den tillsägelsen att om nå ; Bot timmer, som icke varit försedt med intum 1 An bestående af ett kors, ritadt me eI rödkrita i lilländan, påträffades å kullerbackarn af) vid stränderna, skulle manskapet först förfråg: nSig om timret finge medtagas; att då ej någol f. befallning derom meddelats, hade timret i Dju skolafvan icke medtagits; att uti ofvanför Lyc sele befintliga forssar och så kallade idun vic MI flottningen qvarstannat en mängd timmer, son t-licke kunnat medtagas; att det kan inträffa at n det sålunda lemnade timmer snart derefter utfö r. re8 af floden och kommer ned till ställen, de d flottningen förut gätt förbi; att till följd dera äfven ofta händer, att sedan flottningen slutat tlå ett ställe, manskapet erhållit tillsägelse att yt 3 terligare efterse, att något timmer icke finnes vic ;stränderna ; samt att stundom inträffat, att ut it forssar, der timmerrensningen redan egt rum, ny rensning måst företagas, derföre att ytterligare timmer tillflutit. På ytterligare fråga af åklaga Iren förmälde vittnet, att till s. k. Båhlforsidu: å I nerne skall från Lycksele vara ungefär tre fjerdeå I dels mil; att sedan flottningen slutats vid Påhl. forsen, hade der qvarlemnadt timmer kunnat deriirån utflyta och,sedan rensningen slutats vid Lycksele, redan påföljande morgon finnas vid stränderna der, samt att vid Bählforsen qvarI stannat tusentals timmer. 21 Då vittnesmålet för vittnena upprepades tilla1 I des af vittnet, att Adam Fredrik Andersson från Sandforss möjligen natten mellan d. 11 och 12 Juli .legat uti Jakob Esaiassons bostad samt att vitt,Ieet vid först, efter framställan af åklagaren, I gjorda förfrågan om något timmer vid flottninIgen qvarlemnats ofvanför Lycksele, trott att fråga varit om kronans timmer; förklarande vittI net, på fråga af åklagaren, att vittnet ej erinrade i sig om Ström tillsagt, att efterse om bland flottj ningstimret skulle finnas något, som varit taget i beslag, och att sådant skulle efterlemnas. Emanuel Nilsson hade äfven biträdt vid flott; ningen; vid rensningens början hade vittnet icke Jerhällit någon underrättelse om det timmer, som . skulle tagas, utan hade det timmer som påträt, Ifats, blifvit medtaget, men hade vittnet då icke sett annat timmer än det, som ansetts tillhöra I Baggböle sågverk och Sandviks ångsågs aktiebolag. Ungefär kl. 10 på aftonen den 11 Juli hade; vittnet gått till hvila, då timret qvarfunnits uti afvan; vittnet hade hela natten legat i Markzins foderlada och icke utevarit; vittnet visste ej om vittnets sängkamrater, som varit 5 till antalet, utevarit under natten; sängkamraterna hace varit Nord, Öhman, Uppenberg, Nils Wiberg och unge Erik Ersson, hvilka väl kun nat utgå, utan att dervid behöfva väcka vittnet. Kl. omkring 5 påföljande morgon hade vittnet vaknat, men erinrade viitnet sig icke, om någon af sängkamraterna då redan aflägsnat sig. Vittnet hade genast uppstigit och ingått i bryggstugan, men ihågkom vittnet icke, om då någon annan innevarit uti bryggstugan; vittnet hade uti bryggstugan qvarstannat ungefär en timme, derunder jemväl Nils Wiberg, Erik Ersson, Öhman, Nord, Uppenberg uppehällit sig der, men erinrade vittnet sig icke om Anna Kajsa Sjögren under tiden innevarit i bryggstugan ej heller att vittnet hört något samtal emellan henne och Nord; vittnet ihågkom icke om Ström då tillkommit och sagt ifrån att medtaga timmer, som låg utmed stranden; vittnet kunde icke påminna sig om under vistandet i Markzins bryggstuga förevarit bland der tillstädesvarande något samtal derom, att ifrågavarande timmer varit borttaget ur afvan, men då vittnet vid sitt aflägsnande uppehållit sig på gården hade vittnet förmärkt timret vara borta; vittnet visste ej hvem som tagit bort timret; vittnet hade icke af Ström erhållit tillsägelse eller hört honom tillsäga andra att borttaga timret ur afvan. Före ankomsten till Lycksele hade vittnet hört Ström yttra, att något Ummer skulle af jägeribetjeningen blifvit inrodt i Djupskolafvan ; Ström hade tillsagt, att detta timmer icke fick medtagas, vittnet kunde icke erinra sig hafva vid nägot annat tillfälle hört Ström tala om ifrågavarande timmer. På fråga af åklagaren förmälde vittnet att vittnet visserligen hört omtalas att ifrågavarande timmer skulle varit taget i beslag, men annars icke hade någon kännedom derom; att Ström tillsagt att vid flottningen icke finge tagas nägot timmer, som varit taget i beslag; att vittnet icke erinrade. sig, om någon underrättelse meddelats, hvarest i beslag taget timmer skulle finnas; att vittnet icke den 11 eller 12 nästlidne Juli sjelf fått eller sett någon af kamraterna erhålla extra förplägning eller betalning öfver hvad de hade för sitt arbete. På fråga at angifvaren Holmblad om vittnet ihågkom ordalagen i Ströms förbud att tagå ifragavarande timmer, yttrade vittnet sig endast minnas, att sådant förbud med: delats, hvarjemte vittnet, på vidare frågor af angifvaren, förklarade sig ej ihågkomma stället, der förbudet meddelats; att vittnet ville tro, att vid tillfället hade flere närvarit, men att vittnet ej kunde med säkerhet erinra sig sådant; att vittnet antagit att det timmer, som varit försedt med Baggböle sågverks och Sandviks bolags märken, tillhört sågverket och bolaget; samt att vittnet visste, att timmer vid intumning förses med ett märke al rödkrita. I anledning af åklagarens derom gjorda anhållan hördes nu åter vittnet Per Olof Eriksson, som dervid uppgaf, att han tyckte, det vittnet Emanuel Nilsson varit en bland de personer, hvilka Eriksson vid uppgifne tillfälle sett vara sysselsatte med timrets uttagande ur afvan, men att af dessa personer hade två haft ryggen åt vittnet samt endast den tredje haft en sådan ställning, att ansigtet varit synligt; och tyckte vittnet sig såsom sistnämnde person igenkännal Emanuel Nilsson, hvilken ungefär en timma derefter inkommit i bryggstugan, der Anna Kajsa Sjögren då legat; före Emanuel Nilsson hade i bryggstugan inkommit vittnet Wistrand, för hvilken Anna Kajsa Sjögren öppnat dörren hvarefter, sedan hon åter lagt sig å sin bädd, Emanuel Nilsson straxt derpå inkommit. Anna Kajsa Sjögren, jemväl hörd, uppgaf, att hon på storleken och klädedrägten hos en af de personer, som wid timretws uttagande uppehållit sig i båten på afvan, men hvilken omförmälde persons ansigte Sjögren icke sett, tyckte sig i samme person igenkänna Emanuel Nilsson, men kunde Sjögren icke med säkerhet säga så vara för hållandet, dock hade vittnet den 13:de på morgonen hört någon af flottningsfolket vid samtal om ifrågavarande timmer yttra dels om två per: soner; det var derför de hade sig skodda?, dels ock om en person, hvars namn vittnet icke-erinrade sig: det var derför han lade sig sjuk?; och förklarade, på fråga, Anna Kajsa Sjögren, : att, efter det såsom hon berättat efter det hon: på morgonen den 12 Juli öppnat dörren för en af flottningsmanskapet, hade hon genast lagt sig å sin sofbädd, hvarefter hon insomnat och qvarlegat tills folket börjat aflägna sig. På fråga af åklagaren förklarade Per Olof Eriksson, att han icke visste, om Emanuel Nilsson innevarit, då Ström kommit till Markzins bryggstuga och sagt ifrån, att timmer, som låg utmed stranden, skulle borttagas, men Nord Öhman och brpenber hade vid tillfället när varit; att påfölj ljände lördagsmorgon hade Nord, Öhman och Uppenberg innevarit uti Markzins bryggstuga, då de vid samtal om timrets borttagande omnämnt, att en bland flottningsmanskapet, efter hvad vittnet ville minnas Fredrik Andersson, skulle en dag legat sjuk, dervid de samtalande yttrat: jaså det var derför han var gjukf; hvilket yttrande vittnet för sin del upp. fattat så, som hade de samtalande änsett, att den sjuke låtsat sig vara så för att sedan borttaga timret. ; På fråga af hr Tengwall, huru Per Qlof Erika Eon visste, att de personer, som om natten varit . på afvan och hvilka vittnet sett DÅ ryggen, varit af flottningspersonalen, förklarade vittnet, attsam, ma personer varit obekanta för vittnet samt åt. . minstone icke varit af dem, som bodde på zyrkoplatsen; att vittnet likväl icke kunde taga på sin ed, om personerna tillhört flottiningsmanskapet; att vittnet ej eiler kunde taga på sin ed, att Ilos d en Rn MÅ rn FAN SEAN Frö