Aftonbladet – 29 november 1867, sida 2

tid, vid vilken hennes tanke aldrig hade Alannat. Slughet, djerfhet och äfven förförelsen, alla öres bäst bepröfrvade vapen hade krossats af en slump. Hon var besegrad. Dock letade hon ännu efter någon remna genom hvilken hon kunde smyga pig ia i detta hjerta, der hon hade herrskat s despotiskt, då Guillaumes sträfva röst ryckte henne utur hennes ängsliga betraktelser. Jag ber er om ursäkt, min fru, jag höll på att glömma hvem jag är!? sade han. Christine slätede ut sin klaädning och närmade sig till kaminen. Iftersom ni nu påminner er det, fastän något sent?, svarade hon, så torde nikan.ske nu lemna mig ensam ?? Iote ännu.? Mig synes dock att vi inte borge ha något mer att säga hvarandra ?? ?Ni skall lemna mig nyckela till den der byrän,.. Jag har pepper inlagda der, som jag behöfver... Låt se, en afskrift af vårt giftermålskontrakt...? ?Jag skall skicka er dem i morgon.? Nej, jag behöfver dem nu genast. I morgon måste jag ha en förklaring med herr de Sarclay, och jag vill att vår inbördes ställning genast må bli klar: Man bör inte uppskjuta någonting som kan göras genast. PNi tänker på skilsmessa ?? Herr de Bråvillan bugade sig, ?Nå väl?, återtog hon, kufvad af detta lugn, jag skall taga fram dessa papper, som Di anförtrott mig, och lemna er dem, Sätt er der...? Jag står hellre? ?Sökandet kan bli låpgvarigt.? Åhnej, ni all tömma alla lådorna i min åsyn,? SAlla?? upprepade hon med nervös röst. PAllesammans. (Forts.)