Aftonbladet – 29 november 1867, sida 2

— Oroliga uppträden i Skellefteå. I Skellefteå tidning för den 20 November läses: Onsdagen i förra veckan spreds ett rykte om att allmogen skulle storma staden och plundra spanmålsmagasinerna för åtskilliga handlande. Härvid ville man från början icke fästa något afseende, men att det icke helt och hållet saknade all grund fann man deraf, att senare på qvällen inemot hundra personer hade samlat sig i Kyrkostaden, försedda med skjutvapen, hakar och jernstörar, samt började stoja, skrika, kasta sten samt aflossa ett och annat skott. Lyckligtvis stannade de der på platsen, utan att förorsaka annan väldsamhet, än att åtskilliga stadsbor, som kommo i deras närhet, träffades af stenar. Sedan polis blifvit efterskickad och besökt orostittarne, skingrade folkmassan sig småningom. Stadsboerna voro äfven på sin vakt samt iakttogo skyndsamt de försigtighetsmått, som ansågos nödiga för stadens trygghet, i händelse af ett anfall. Fridstörarnes ändamål med besöket var att bestämma priset på spanmål samt att söks tilltvinga sig sådan på kredit. Vi hoppas och önska, att detta må vara första och sista gången som en dylik demonstration ifrågakommit, helst dermed ingenting godt kan uträttas, men väl mycken skada och elände för dem som icke sky att låta begagna sig till verktyg för slika tillställningar. Vi äro ock förvissade derom, att allmänheten inom socknen på det högsta afskyr och ogillar dylika uppträden och fördenskull gör sitt till för att upplysa de oförståndige, som låta sig leda af några vissa personer, hvilka man med skäl kan räkna till samhällets afskum, som afvisat all känsla för rätt och orätt och styres endast af sina otyglade passioner och lidelser. Då emellertid djerfheten gått så långt, att man offentligen låtit skriftliga prokiamationer spridas inom socknen i ändamål att dermed samla en hop anhängare för utförandet af de afskyvärda planerna, vore det väl af nöden att de ondskefulla anstiftarne befordrades till välförtjent näpst. andra sidan må ock stadens och ortens handlande och afförsmän söka iakttaga all möjlig billighet och skonsamhet emot den mer än härdt betryckta allmänheten, hvars nödställda belägenhet förvärras gerom lagsökningar och förstörd kredit. Må man tänka sig in i denna ställning, så är lätt att inse hvars och ena mora. liska pligt, att under en tid som denna, då alla förtjenster och penningtillgångar äro stängda, icke strängera sina gäldenärer, då derigenom mången, eljest välbergad familj, skulle gå total ruin till mötes, 5 Umebladet vet berätia Om samma sak f5j. jande, i ett enskilt bref erhållna underrättelser från Bkellefteå ; rönn RE AT TS ASS