Aftonbladet – 29 november 1867, sida 2

kommunens angelägenheter; ty det kan icke estridas att så länge röstgrunden är sådan, tt det rent af vore en löjlighet af dem som ia några få röster att göra sig besvär att rambära dem till valurnan, så länge äro de ögre beskattade faktiskt uteslutna från delagandet i kommunalstyrelsen. Men dermed har man äfven gjort sitt bästa att förqväfva den allmäsanda och den känsla af medansvarighet för hvad som sker och hvad som underlåtes i samhället, som utgöra frukterna af sjelfstyrelse och som skilja det fria samhället Efrån det af envälde eller fåvälde beherrskade. I stället skapar och fostrar man hos alla dem, som känna sig utestängda fån inflytande på de allmänna angelägenheterna, en ständig misstro till de maktegandes åtgärder och afsigter. Det tjenar till ingenting att inför en lugn och opartisk domare söka bevisa att ingens rätt blifvit kränkt, inga samhällsnyttiga åtgärder försummade ; man ekall dock icke derigenom ingifva förtroende hos dem, som känna sig uteslutna från deltagande i samhällsbestyren. Äfven verkligt gagneliga och i bästa afsigt företagna åtgärder skola blifva misstydda, så länge flertalet af de styrda tvingas att misstro dem som vidtaga dessa åtgärder. Det är ganska antagligt, att vid de val, som enligt nu gällande kommunalförfattningar egt rum, hafva på många ställen kommunernas dugligaste och lämpligaste män blifvit utsedda till representanter, och det är ganska antagligt, till och med troligt, att flerstädes samma män skulle erhållitiförtroendet, om röstgrunden varit annorlunda beskaffad; men det är den väsentliga skilnaden, att kommunens samtliga medlemmar då betraktat dem såsom sina representanter och kännt sig medansvariga för deras åtgärder, i stället att de nu anse sig icke ha haft med dem någonting att skaffa och derför äro naturligen benägna att misstro, klandra och ogilla dem. Utan en reform af den kommunala rösträtten finnes här i landet icke någon kommunal sjelfstyrelse, och man skall förgäfves vänta på uppenbarelsen af den allmänanda, på det nit och intresse för kommu: nens angelägenheter, som den ensam förmår att framkalla. XJ reform tål derföre icke något uppskof.