Aftonbladet – 29 november 1867, sida 2

segerrikt genomgå den kris, som framkallats af hennes oförsigtighet, så var första vilko. ret att djerft möta den förklering hon förutsåg. Hon kastade sin kappa på en stol och afskedade kammarjungfrun med ett ögonkast. Denna aflägsnade sig; men då Lon passerade förbi sin matmor, låtsade hon böja sig ned för att upptaga något och ge hviskade: : SJag har sökt fru grefvinnan öfverallt; refven har väntat i två timmar.? hä Gå, svarade grefvinnan; om jag höfver dig, skall jag ringa... Det var sannt! gör i ordning min nattdrägt så länge.? Då Christine blef eosam med sin man, lutade hon sig mot kaminen, såg på Guillaume och frågade: Hvad skall allt detta betyda?? Han hade förblifvit stående liksom hon, och till utseendet lika mn Det är ganska enkelt?, svarade han. Jag återkommer fråa jagten, förr än jag hade ämnat i följd af ovädret; ni är iote hemma; flickan, som nyss gick ut och som är i er tjenst, sade att ni skulle vara hos fru de Boismånard; jag skyndade dit...? Ah! spioneri ?? inföll Christine. Ni hade inte varit der, fortfor Guillaume kallt; jag väntade, och vid midnattstid beslöt jag att återvända hem. Åunnu inte. Ni vet sjelf huru ni kom hem och med hvem. Nu ber jag att få veta huru ni användt er afton.? Det är således ett förhör?? Jan Han förifrar sig inte, det blir värre ön jag trodde!? tänkte grefvinnan för sig sjelf. Hon kastade på honom en förstulen blick; herr de Bråvillan betedde sig som en verldsman i en främmande salong; det enda var ätt hans röst hade en kort öck metallisk