Aftonbladet – 28 november 1867, sida 2

Ett af oss i dag mottaget telegram från Finland, meddelar, att genom ett kanslersbref prof. A. E. Nordenskiölds ansökning till den lediga professionen i mineralogi vid Helsiogfors universitet blifvit tillbokavisad. Såsom skäl i detta fall har man åberopat sig på ett prejudikat, gifvet genom ett kejserligt bref af den 18 Aug. 1835, hvarigenom förmenades en i Finland född person, som sedermera hade blifvit undersåte i främmande stat, att ånyo erhålla medborgarrätt i Finland. Det bgger temligen i öppen dag, att det apgifna motivet endast är ett formelt svepskäl, och att den verkliga anledvingen till afslaget är prof. Nordenskiölds kända liberala åsigter. Hade den sökande varit personligen välbehaglig for de maktegande, så skulle man i sannivg icke gjort sig besvär att uppsöka det nämnda prejudikatet eller man skulle utan möda funnit andra: prejudikater att åberopa, och man skulle i nödfall. utan synnerligt besvär fått sina ekrupler häfda med ett penndrag från högvederbörlig ort. Hr Nordenskiöld, som för närvarande är pissar vid vetenskapsakademien i Stockolm och intendent för naturhistoriska riksmusei mineralogiska afdelning, befioner sig i.en för en verklig vetenskapsman afandsvärd ställning, der han kan egna sin tid åt rent vetenskapliga arbeten. Då han tillika här är personligen uppburen och ha: en talrik krets af vänner, så är det klart, att inga yttre skäl föranledt hans beslut att söka professorsbefattningen i Helsingfors, utan blott den inrejröst, den pligtens kategoriska imperativ, som manat honom att ställa sina krafter och insigter till fosterlandets disposition, ifall detta kunde och ville begagna dem. Det är betecknande för ställningen i Finland och för karakteren af de derstädes makthafvande, att man af. personliga skäl och af fruktan för att öka de frisinnade riddarhusledamöternas antal med en enda stämma, skjuter ifrån sig en framstående förmåga. dervid utsättande sig för att den ifrågava rande platsen måste besättas med någon som icke är densamma vuxen eller också att mar från främmande land — från Tyskland elle: kanske från Ryssland, får inkalla någon, son