Aftonbladet – 26 november 1867, sida 3

UTA OJ DONAGE loörr an I Maj. I tablån äro e I j upptagna de ersättningar teatrarne erhöilo föj , I gratisspektaklerna på Napoleonsdagen; hvilke! ; förklarar orsaken hvarför Augusti månad lemna: mindre inkornst än Juli. ——iNR — Lifsmedelsprisen i Frånkrike. Kejsär Napoleons trontel Konstaterar biand annat det öbestridliga faktum, att affärsverksamheten i Europs aftegit med anledning af spänningen i de politiska förhållanden, 7om en längre tid varit herrskande, likaså omnärmnes den klena skörden och i följd deraf oundgäöngligen en dyr tid; men tilllägger säsom en tröst kö händejsfriheten skaffar tillförsel och utiemnar prisen, Man kan ingenting invända wot denna menings riktighet; men det blir en annan fråga om Iden franska erbetsklassen kan fetta sanningen deraf och lugna sig dermed. Högs pri ser på de förnämsta förnöderheterne till llifvets uppehälle äro alltid en fara i länder der industrien är starkt utvecklad, ock faran ökas då reserivgen sfeli nötarbetar utI bredningen BF riktiga ekonomiska lärdomar bland befolkningen. Så är det till en viss arad fallet i Frankrike. Administrationen kan ej afhålla sig ifrån att blanda sig i saker, hvilkas ordning den dock icke är i ständ att Peherrska, och just nu är den på nytt i färd med att bibringa folket den tron, att det stör i de Styråndes makt att bestämma varornas pris. Vi berörde detta ämne häromdagen, och omtalade då, att man redan iParis börjat med att sälja brödet under det pris, hvartill det kan tillverkas. Förhållandet dermed är följande: I en längre tid har man öfverallt i Frankrike, likasom tillförene hos oss, haft så kallad brödtaxa, d. v. 8. kommunalstyrelsen uppgjorde en beräkning, grundad dels på mjölprisen och dels på kostnaden vid bakningen, öfver hvad brödet borde kosta och derefter sattes hvar fjortonde dag etaxa, som bagarne icke vågade öfverskrida, 1853 bestämdes för hufvudstaden att brödpriset icke fick öfverstiga 50 centimer pr kilo för prima qvalitet (omkring 16 öre pr I), och det inrättades för utförandet af denna bestämmelse en så sallad ?Bagarekassa?, som grundades genom ett bidrag från BSeinedepartementet å 20 millioner franes; kaeson ersatte bagarne för differensen mellan det bestämda och det verkliga priset; när spanmåleprisen föllo blef taxan satt högre än den skulle vara och bagarne fingo då återbetala skilnaden till kassan, Sålunda pågick det vågon tid tills för få år sedan bageribandteringen blef frigifven och taxan borttogs. Men det blef på samma gäng bestämdt, att em särskild gift på spanmäål och mjöl skulle Srläggas, hvaraf en fond skulle bildas, som skulle tta bagarne i stånd att icke taga öfver 50 centimer för brödet om de verkliga prisen voro högre. Nu har brödet stigit öfver nämnda pris och baron Haussmann har åter nfört dei s. k. kompensationssystemet. Det beräknas för hvarje vecka ett medelpris å mjöl och dertill lägges 9 fr. pr hectolitre ör bakningen; hvarje hectolitre (38!s k:r) beräknas kunna lemna 265 bröd. Några bagare ha vägrat att gå in på detta system, om tvingar dem att föra dubbla räkeuskaver och redogöra för kassan öfver omsättiipgen. Men då allmänheten naturligtvis ill köpa bröd der det fås billigast är det annolikt att alla eiler åtminstone de flesta nåsle finna sig i Csystemet. Detär genom ådana ätgärder som franska styrelsen motrbetar utbredningen af sunda ekonomiska egrepp, hvilkas nödvändigbet kejsaren sjelf roklumerat, och ait den på visst sätt ätaer sig den omöjliga förpligtelsen, att hålla risen inom ett visst maximum. Dersfföler endast en enkel logiek slutsats, stt regeingen lika väl kan bestämma prisen på ndra varor, när folket gör dea ansvarig jr dyr tid. Handelsfriheten, hvars lyckliga sljder kejsaren framhåller, är visserligen n förträfflig sak, men den harmonierer g ga med bagarekassan. Visserligen ut-p mnar den prisen?, men denna utjemning s: edför på vissa ställen en prieförhöjning, !ä ch när man i en hver sådan ser ett ondt, E mm bör undgäs genom alla upptänkliga !o edel, må man icke förundra eig öfver ati! p