STOCEHOLM den 26 Nov. Partier och principer. L Den period af politisk stiltje, som inträdt efter afeslotandet af den första riksdag, till hvilken vår nya nationalrepreseatation samlats, lider till sitt, slut. Ioom sju veckor öppnas en ny riksdag och man kan antaga, att samvetsgranna och politiskt intresserade folkrepresentanter börja sysselsätta sig med förarbeten för den blifvande parlamentariska kampanjen och allvarligt söka göra sig reda för den ställning de komma att intaga till de vigtigaste frågor, som kunna komma under behandling och till följd deraf för sin ställning till de särskilda fraktionerna inom representationen. Vi ha icke uppstämt någon klagolåt öfver den sistförflutua riksdagen, af detenkla ekäl, att vi af densamma icke hade väntat några storverk. Under det något kaotiska skick, som den företedde och som i sjelfva verket var ganska naturligt, utvecklade kamrarne likväl redan åtskilliga högst ektningsvärda egenskaper, som man saknat hos den hädangångna ståndsrepresentationen eåsom ett helt taget. Men sedan ett riksmöte till stor del gått åt till att göra sig reda för och sätta sig in i de nya formerna och lära känna de till en stor del nya personerna, har landet fullt berättigade anspråk, att den nu stundande rikedagen skall lemna positiva resultaier i ett antal vigtiga frågor samt att folkrepresentanterna klart ock! tydligt skola angifva sin ställning. Opinionerna om riksdagsmännen komma vid denna riksdag att stadga eig och den som tror det vara tillräckligt att vid den sista riksdagen under denna 1egislaturperiod, omedelbart före de nya valen, taga sitt parti och utveckla en verksamhet, torde kunna betydligt missräkna sig. Vi anse, då det är fråga om det parlamentariseka lifvet, hvarje proklamerande af, att man ?står utom partierna?, innebära en betydlig dosis affektation, såvidt det; icke är rö om personer, som äro viljelösa och blottade på all energi. Då det i politiken, såväl som eljest i lifvet, är bättre att handla efter grundsatser, än efter ögonblickets ina och då det måste vara riktigt att förena sig med andra för uppnående af de mål, som man är ense om at: anse eftersträfvansvärda, så anse vi det vara oundgängligt för hvarje verksam politiker att höra till ett parti. ; Men det enda, som konstituerar ett verkligt parti är gemensamma principer. Den kotteribildning af de mest heterogena elementer, som under sista riksdagen försöktes, utgjorde blott en karrikatyr på ett politiskt parti. En onaturlig koalition, som från de mest motsstia utgångspunkter för ögonblicket sträfvar till ett visst gemensamt syftemål, men som till följd af sin sammansättning icke kan ärligt och öppet omfatta klart bestämda nn ntan måste slå omkring ad med allmänna och tvetydiga fraser, är icke något verkligt parti. Te uppriktiga anhängarne af demokratiska grundsatser kunde ieke fatta något förtroende till denna koalition, derföre att kufvadsyftemålet för ledarne syntes vara att med allehanda medel samla en majoritet, under förutsättning, att sedan deltagarne en gång brännt sina skepp? skulle de finna sig föranlåtna att följa med, hvart hän kosan ställdes. Man kastade slängkyssar åt en förgången tids protektionism, för att derigenom smeka protektionisterna, på samma gång man förklarade, att hvarje tal om en lergätig vore opraktiskt; .mian spekuleradei klass-söndrin och i hvarjehenda särskilda verkliga eller inbillade intressen; man sökte stöd hos hvarje slaga personligt missnöje och i den personliga ärelystnaden, som visst ickeärfördömlig, då den går ut på ett bereda aig till: le att i stor: få verka för ider, som man med själ och hjerta omfatter, men som är en dålig politisk faktor, om den endast af: eer att stiga, oberoende af alla ideer och med stöd af hvilka principer och meningsfraktioner :som helst. Vi äro icke vänner till en framkonstlad fendtlighet emellan städerna och landet, hvilken i sanning ioke kan vara till någon båtnad fär frihetens och framåtskridandets sak, men väl kan åvägabringa mycket ondt. Vi bedja Gad bevara oss för uppkomsten af en sådan: fraktion som den, hvilken i vårt sydliga brödraland gifvit sig namn af ?bondevännmer?, men som, i det den på mångfaldigt vätt gått reaktionens ärenden och ofta understödt planer, hvilka varit fiendtliga mot friheten och den politiska utveckliogen, handlat mot folkets verkliga intressen. a Vi känna oss sålunda ieke tillfredsställda dermed, aw en fraktion ger sig benämningen af Pnyliberal?, utan att närmare angifva arten af denna nya slags liberalism, annat äv genom att skarpt apostrofera de Dgammailiberalas? tröghet och impotens. Vi anse också dessa båda benämningar alldeles oklara och onyttiga, och tro att de aldrig kunna tjena till ett beteckna den artidildning inom kamrarne, som är natur2 och oundgänglig. Ordet liberal? är så mångtydigt, och den nyanvsering i denna kategori, som skulle åstadkommas genom eg af epitetet Pny?, är tvetydig och intetsägande. Döeremot finnes det ett örd som ganska klart och tydligt angifver en stor hufvudtendens och som icke lemnar rum för ett missförstånd ; det är ordet demokratisk. Alla de, som icke anse representationsreformen i sig sjelf säsom ett mål, utan såsom ett medel för ernående af samhällsreformer på alla områden och för framåtskridande i riktningen åt sjelfstyrelse och ett verkligen ordnadt rättstillstånd, som ieke kränker den individnella friheten och den lofliga verksam