Aftonbladet – 23 november 1867, sida 3

I blott en tolftedel hvita; de öfriga vor I negrer och mulsatter. LITTERATUR TIDNING. Innehåll: Ljunggren Bellman och Fredmans epistlar — Breve fra Grev Essen til Krovprinds Carl Johann. — HBolmegren, De för träd och buskar nyttiga och farliga insekterna. — Allmännytwtigt handbibliotek. — Musikpressen: Söderman, Die Wailfahrt nach Kevlsar. — Litteraturoch konstnotiser. Bellman och Fredmans epistlar. Jm studie af Gustaf Ljunggren. (Lund 1867.) KL Eit nytt arbete af den utmärkte och grundligt bildade estetiker, hvars namn ofvan är anfördt, skall slltid helsas med hjertlig glädje af alla vänner till hans veienskap, men när det dertill, såsom nu är fallet, angår ett ämne, som bör intressera spart segdt hvarje bildad svensk, förtjenar det icke blott uppmärksamhet af fackmännen, utan af hela den vidsträckta krets, för hvilken vår störste och mest folklige skalds namn och verk äro kända och dyrbara. Beilman tillhör nu en gång för alla denna fåtaliga elit af snillen; som äro och förblifva det för alla tider: ban är en representativeman? i detta ords mest.digra betydelse. Men just derför skall han ock i alla tider blifva föremål för ständigt nya forekningar och utläggningar; hans verk äro en guldgrufva, som aldrig skall upphöra att vara gifvande för den, gom med brinnande håg och kärlek omfattar dess bearbetande. Just dessa egenskaper fordras likväli hög grad och dertill en lefvande känsla för det folkliga, för det särskildt svenska, om forskaren skall lyckas att begripa andan i hans odödliga dikter och sannt tolka dem. Men ej nog härmed. Bellmans kommentator kanännu miadre än t. ex. Shakspeares umbära en nog grann och historisk kävnedom om de yttre vilkor, under hvilka skaldens verk uppstått, eller med andra ord om höns tids odling och lif i de minsta enskilsbeter. Ty Bellman, om någon, är en pationalskald i strängaste mening, en sådan, som uppvuxit ur sin nations och sin tids grund, eow i den utsprunvgligaste, mest neturfrieka poesi omsatt folkets krakter och lif, en sådan, med ett ord, att han ej ken fullt njutas af andra än svenskar, och icke ens för det stora flertalet blaud dem framstår han numera fullt . klar och begriplig, i anseeuvde till det innerliga sarsmanhang hans verk ega med ett längesedan sfslutadt tidehvarfs kultur, hvars traitioner år från är allt mer utplönge och rsvinna. En fullständig, ut flerialdiga synpunkter utarbeted kompientar till hans verk blir derför dag efter dag: en ellt mer trängande nödvändighet; och det är såsom ett värderikt och i flera hänseenden ntmärkt bi dreg till en sådan, som vi helsa föreliggande arbete. . Det anger sig sjelft som ?en studie? och gör således ringa änspråk på att i rågon mån uttömmande behandla det förelagda ämnet. Hvad vi också hufvodsskligen kunde anmärka mot detsamma är, att man i vissaj: delar skönjer studierna vida mer än deras frukt, en fullt mogsvad öfvertygelse och en på denna grundad klar framställning ef fråzorna. Der råder understundom ett något osäkert trefvande efter deträtta, ett vägande f-olika meningar uten afgöramde, bvilket ej den förträffliga stilen kan dölja för den ora är något van vid undersökningar af lenna art. Ens annen allmän anmärkning gäller arbetets något oorganiska, af löst sammanfogade delar uppkomna skick; men detta äter sig förklaras genom dess tillkomst af lera ursprungligen skilda monografier, förattade och delvis förut offentliggjorda på lera ställen. En följd af denna från början ågot vacklande plan har äfven blifvit, att fe mm