Aftonbladet – 22 november 1867, sida 2

Vid middagstiden gick ett rykte att markisen af Santa Croce hade skjutit sig för annan; på aftonen berättades det med säkeret att han var död. Denna historia utgjorde ämnet för alla samtal. Kommentarier och reflektioner slogo ned derpå som en svärm sparfvar kring en sädeskärfve. Fru de Br6villan var samma afton närvarande vid en af dessa torneringar, der man, under förevändning att samtala om en anekdot, helt beskedligt undergräfver en menniskas goda namn och rykte. Den stackars markisen var inte mer än tjugufyra eller tjugufem år, yttrade en af de samtalande. Knappt tjugutvåX, rättade en annan, Han hade knappt varit åttå dagar i Paris. Man skickade honom hit för atwt fullkomna den uppfostran, som endast umgänget i stora verldea kan gifva. Den olycklige skulle inte ens få tid att börja den. Hen tillbringade sin afton på en klubb, och en hel familj är försänkt i sorg ! En herre, dekorerad med flera ordnar, tager på sig en vigtig min och yttrar högtidligt: Man häpnar öfver logens tystnad vid dylika katastrofer !4 Några herrar, som fikade efter en blick och en helsning af herr de Sarclay då han inträdde i en salong, gåfvo med en betydelsefull skakning på hufvudet sitt bifall åt den grundsats som uttalades i denna energiska protest. Hvad är det fråga om?4 sporde fru de Bråvillan, som visste det ganska väl. Huru! har ingenting nått edra öron af lenna sällsamma historia, hvarom bela Paris alar 24 Hela Paris kommer inte till migX, svaade hon med oskyidig min.