Aftonbladet – 22 november 1867, sida 2

De stå allesammans till er tjenst, och min ifver att visa er dem skall inte ge er vänskap efter. Ursäkta, jag är ingen ockrare! Ni bör till och med ha kunnat märka att jag talar i maskulinum, hvilket bevisar att jag för tillfället lagt bort qvinnan, som jag till det yttre representerar. Så mycket sämre! Åh, inga komplimanger, om jag får be! Vänner evellan äro de inte på sin plats. Emellertid vill jag inte lemna eriokunnighet om att jag är hemma alla torsdagsmorgnar. Låt nu inte denna bekännelse förmå er att anse er tviogad af er heder att göra mig ett besök.? Ni tillåter ju likväl att jag får komma ihåg den.4 Tillstå att om jag toge er på orden, så skulle ni bli bra förlägen? Jag2 Nej, ett sådant näpet jag! Huru många oskulder, jag talar om de mera erfarna, skulle inte afandaser detta jag. Ibland andra egenskaper odlar ni äfven således skrymteriet 25 Huru kommer det sig att ni gör mig en sådan tillvitelse ?4 Det kommer sig deraf att väggarne ha öron. Mitt lillfinger tillhör fåernas slägte; det har hviskat mig ett annat i örat, och deribland sagt mig att ni rätt gerna skulle klösa mig en smula, om ni kunde komma i tillfälle dertill. Medan Christine talade hade hon tagit af sig handskarne och blottade för grefvens ögon en fin, hvit hand, hvars förtjusande finger tycktes hota honom med spetsen af sin rosiga nagel. Han öppnade munnen för att svara; men hon afbröt honom: För Guds skull inte något nytt jag! Den