Aftonbladet – 21 november 1867, sida 3

tsoner, äfven riksdagsmän, hade året om sut Itit i evårt häkte under det de ransakades, Joch hade sedan dömts till evigt fängelseI straffP; andra hade häktats och dömts till ti flera års fängelse till och med för närda l upproriska tänkesätt? — och Nordenerantz arbete innehöll vida svårare saker än de som tli justitekanslerens memorial hade med lätt t hand blifvit vidrörda. N. kunde således beÅfara att äfven blifva ställd för en sådan I kommission. Det gällde för riksens råd att I komma före N. hos ständerna — för honom Jatt få sitt seqvestrerade memorial af stänI derna upptaget och hans riksdagsmannafriI het betryggad eller ätminstone att han icke lepsamt af rådets åtgärd blef beroende. Rikets ständer hade icke väl sammanträdt I förrän N. den 29 Oktober 1760 ingaf ett ödmjukt memorial? som delgafs alla fyra stånden, hvsruti han anförde, att sedan han gåsom riksdagsman och med vederbörligt tillstånd förfärdigat ett arbete att till ständerna vid den nu öppnade riksdagen inlemnas?, så hade han derifrån blifvit på ett beI tänkligt sätt förhindrad genom justitiekanslerens här förut omförmälda befallning, hvilken syntes honom uppenbart strida mot 8 i Svea konungaförsäkrean af detta innehäll: vi försäkra äfven, at vid riksdagen och T ständernas zammanträden ej göra något inItrång uti deras öfverläggningar? — äfvensom mot 22 Riksdagsordningen, så lydande: ?Så eom ingen eho det vara må skall göra ständerna något intrång uppå deras riksdagar och sammankomster uti deras delibrationer? — samt slutligen mot hans ?riksdagsmannarätt? — hvadan han förmälde sig vödmjukast afvakta R. Ständers höga yttrende oms. han antingen borde åtlyda denna genom justitiekansleren gjorda antydan (nemIligen att icke utdela det tryckta stora memorialet) — eller förutnämnde grundlagar och sin riksdagsmennarätt?. Rådet upptog högst ogunstigt att N. kommit i förväg med sin framställning till ständerna och sålunda icke afbidat den åtgärd, Iseom K. M:t förmält sig skola vidiaga. För att ytterligare vindicera sin riksdagsmannsrätt gent emot justitiekanslerns oftanämnda förständigande, ingaf N. den 3 November på riddarhuset ytterligare ett memorial, som samtidigt deigafs de öfriga stånden. Han anförde deri, att hans ostadiga helsa möjligen hindrade honom att vara tillstädes på riddarhuset vid öfverläggningen om det näst föregående memorialet. Derför ville han nu säga, att han länge ) varit tvifvelaktig ?om han borde befatta sig I med, eiler bry sig om justitiekanslerens befallning, emedan den saken som befallningen Jinnehöll icke direkt angick honom (N.); I men emedan det tycktes honom att befallningen mera rörde Rikets Ständers och alla riksdagsmäns ömmaste rättigheter och äfven I grundlagarne, så fruktade han att ett stillatigande skulle ådraga honom ansvar, emeI dan alla voro ju genom ed förpligtade att l uppenbara allt hvad som på något sätt botade I Rikets Ständers frioch rättigheter. Han tog Gud till vittne, att han med sin gjorda angifvelse ej åsyftade någons olägenhet, Jutan endast att sjelf undvika det ansvar, som ett stillatigande kunde medföra i en så svår sak? Hvilken skrift?, frågade han vidare, Pvar det som i Rädkammaren blifvit läst? Han hade ju till K. M:ts och Rikets tjenst skrifvit och tryckt ganska mycket, och i de sednare åren aldra mest, dels på K. M:te och Råds råde imediate befallning, dels ock på sistl. riksdags secreta utskotts autorisation, dels på alldeles eget bevåg uti-hvarjehanda ämnen, dels uti en kontrovers, hvaraf en del efter vederbörlig censur blifvit tryckt, en annan del förstörd, men det väsentligaste var dock i behåll och i tysthet bevaradt hos N. sjelf, emedan alltsammans varit lrikets ständer allena förbehållet och aldrig ernadt att divulgeras utom på deras egen befallning och med deras eget samtycke — följaktligen var ju justitiekanslerens befallning mindre nödig ? ?Kunde den skrift, som i Rädkammaren I förekom?, sporde han, vara den, som 8nlgiek någon af N—z andra skrifter gom voro i behåll eller som blifvit ändrade? Det var honom alldeles obekant. Ett arbete förefanns visserligen, som blifvit efter laglig cenIsur tryckt för ett år sedan, men för säkerhetens skull bade både konceptet dertill och alla exemplaren blifvit med N—z och boktryckarens pitskier försedda, så ett allsintet deraf skulle divulgeras innan ständerna sammankommo, och till yttermera säkerhet var boktryckaren genom skriftlig förbindelse, på hedersord och vid vite förbunden att ej trycka mer än ett visst antal exemplar, som för ständerna varit afsedt. Har då I boktryckaren brutit sitt ackord? Hvem har TI dertill lockat eller tubbat honom? Är det Å väl tänkbart att Riksens Råd, ömma om Tlagars och lagliga aftals belgd, tvingat hoInom (boktryckaren) till en förseelse? Det i rådkammaren befintliga exemplaret borde med de förseglade exemplaren jemföras.. I Såsom både embetsman och undersåte Isade sig N. vara och ständigt skola blifva Iså underdånig som lydig; men trodde dock att K. M:t ej onådigt skulle anse det N. I såsom riksdagsman. endast var för sitt uppI förande ansvarig inför ständerna. Om nu Irikets.ständer?, skref N., ?behaga mottaga I mitt arbete, dels såsom en present, såsom ltillämnadt varit, dels såsom det sista veder; I mälet af nit och kärlek tör: mitt fädernesTland, som jag numera kunnat åstadkomms, så är jag redo att allt sådant af mina arbeten aflemna, som är i behåll och kan allmängöras; men i den händelse R. Ständer anten icke mottaga detta anbud, eller anse att dessa skrifter först böra af vissa Deputerade öfverses, så, i förra fallet, skola af ; dessa arbeten, inom en timma efter undfånI get besked, aldrig en bokstaf i naturen vara . I tillfinnandes, öfvertygad att min arbetstjenst och stora kostnad, inför Gud skall vara lika behaglig som om jag vunnit detdermed påsyftade ändamålet; — och i senare fallet, om verket icke får aflemnas till saratlige ständerna, utan först hänskjutas till vissa deputerades öfverseende och utlåtande, så kan mig ej förmenas att om verket disponera, som om all annan min egendom, på hr pe