Aftonbladet – 21 november 1867, sida 2

JERNEEDJORNA?) ROMAN AR Amedee Achard. Öfversättning från franskan af C. J. Backman. Han hade ärft grefvevärdighet efter sir far, men han issbrukade icke denna titel. hvilken man icke såg graverad på hans vi sitkort. Det var honom nog att man visste utt han hade rättighet dertill. Allt hos ho. nom vittnade om den fulländade verldeman nen, hvilket gaf honom en anetrykning a! öfverlögsephet öfver dem som voro blott och bart gentilemän. Den eleganta ledigheten i hans skick, den frimodiga artigheten i hans samtal, den smakfulla enkelheten i hans drägt, pllt anfördes som mönster i de bästa jrus. När så behöfdeg, blandade han der. med ett gran af utsökt fin satir. Han äl. skade allt skönt, konst, musik, litteratur, och han lefde ändock midt uppe iaffärerna, Jernhandtering, kanaler, jernvägar, med alla industrigrenar var han förtrogen. Detfanns ieke en bankir, som mera metodiskt och klart kunde belysa en sifferfråga. I en bo: lagsdirektion förfäktade han sin rätt med en soldats oböjlighet; efter slutad sammankorast öppnade han sin börs för hvem som ville ösa derur. Men ban hade ett sätt att helsa och att besvara en helsniog, som höll dem å afsiänd, hvilka icke voro hans jemlikar. aoul var icke ledsen om någon glömde bort de tjenster han hade gjort honom — detta ökede deras antal som voro beroende sf honom. En gång då en vinningslysten finarskarl förebrådde honom hans hjelpsam. het, svarade br de Sarclay: Jag hor hört sägas ati i Brasilien betalag en någorlunda bra neger med 1000 cus; ?) Se A.B. n:r 259-261, 263—267, 269 och 271.